Vi arbetar med unga som begått sexuella övergrepp och är glada att Me too-uppropen sätter övergrepp på agendan.

Vi vill, med denna text, öka förståelsen för varför övergrepp begås som ett led i att faktiskt kunna förebygga.

Sexuella övergrepp innefattar allt ifrån kränkande ord till fullbordade våldtäkter. Allvarlighetsgraden varierar men till viss del kan man tänka att de bakomliggande mekanismerna är desamma.

Först och främst vill vi avliva myten om att det finns en typisk förövare. Personer som har begått övergrepp kommer från skilda samhällsgrupper med olika bakgrund. Det är inte heller så att de generellt lider av empatibrist.

En myt är att våldtäkter begås av främmande män i mörka parker. Verkligheten är att det ofta sker i nära relationer på platser man vistas i vardagen. Män är oftare de som utför övergrepp men de begås även av kvinnor och här kan tänkas att det finns ett mörkertal.

Forskning på området är ännu inte tillräcklig för att kunna fastslå vad som leder fram till att någon begår ett sexuellt övergrepp.

Vissa bakgrundsfaktorer är dock överrepresenterade och man kan spekulera i att de på olika sätt försvårar inlärning av färdigheter som krävs för ett ömsesidigt sexuellt umgänge.

Sådana faktorer är exempelvis att ha bevittnat våld, försummats som barn eller exponerats tidigt för vuxen sexualitet. Däremot är det inte sant att de flesta som utsätter andra själva har utsatts för sexuella övergrepp.

Vill man förstå övergrepp kan det vara intressant att fundera på vad som krävs för samtyckes-sex. Det ställer stora krav på färdigheter såsom att 1) bedöma samtycke, 2) villighet att respektera den andre och 3) förmåga att hejda sig själv.

Förenklat kan man säga att samtycke till sex kräver aktiva körsignaler, ärlighet, god maktbalans och möjlighet att ändra sig vid varje given tidpunkt.

En körsignal är ett tydligt gensvar på att den andra vill vara sexuell.

Man riskerar att gå över andras gränser om man har svårt att avläsa dessa signaler eller feltolkar situationer utifrån egna önskemål.

Föreställningen om att män ska vara sexuellt pådrivande ökar risken att just feltolka, att tro att passivitet eller mixade signaler står för ett ja när det i själva verket kan vara tecken på den andres rädsla eller stress.

Samtyckesbedömningar kan tränas, det skulle kunna integreras i skolundervisning som en del i värdegrundsarbetet.

En attityd där man ser motparten som mindre värd, till exempel på basis av kön eller sexuell läggning, minskar villigheten att respektera gränser.

Vi har alla ett ansvar för att motverka våldtäktsmyter, som att vissa förtjänar att drabbas därför att de på olika sätt har försatt sig i en utsatt situation. Det är också viktigt att omgivningen markerar allvarligheten i sexuella överträdelser, inte tittar bort, utan reagera kraftfullt.

En skarp markering mot själva beteendet är ofta tillräckligt för att bryta en negativ utveckling medan isolering och skambeläggande ökar risken för fortsatt övergreppsbeteende.

Att offentligt skambelägga eller dra sig undan från den person som förgripit sig förvärrar problematiken. En del i detta är att inte betrakta förövarskap som en identitet utan som ett beteende.

Att kunna hejda sina sexuella impulser kräver färdigheter i att hantera känslor. Unga som begått sexuella övergrepp har ofta färdighetsbrister i att uppfatta och tolerera sina egna känslor.

Känslor finns för att vägleda oss i vad vi behöver och när vi undertrycker dem uppstår förvirring.

Då ökar risken för känslohoppande, alltså att man omvandlar en känsla till något annat, vilket därmed även ökar risken att sexuella beteenden får kompensera för andra behov än enbart sexuell upphetsning.

Att signalera för barn – även pojkar – att alla känslor, inklusive rädsla, ledsenhet och skam, är okej hjälper dem att bygga känslomässig kompetens.

--------

SE ÄVEN: ”Bristande lyhördhet bakom sexbrott”