MOBILSTRÅLNING Nyligen fick allmänheten i tongivande media höra att forskare från Karolinska Institutet inte kunde se en högre risk för hjärntumör för de barn som använt mobilen under längst tid. Resultaten beskrevs som ”lugnande” för mobilanvändande barn och deras föräldrar. Det skriver journalisten Mona Nilsson.
För inte så länge sedan fick allmänheten i tongivande media höra att forskare från Karolinska Institutet inte kunde se en högre risk för hjärntumör för de barn som använt mobilen under längst tid. Resultaten beskrevs som ”lugnande” för mobilanvändande barn och deras föräldrar.
Men jag kan nu i en artikel visa att forskarna manipulerat studien som bland annat var finansierad av mobilindustrin samt Barncancerfonden och Cancerfonden. Syftet kan bara ha varit ett enda: att få ned risken för hjärntumörer för mobilanvändande barn.
Manipulationen gäller både hur resultaten redovisats till media samt hanteringen av de trådlösa telefonerna som kopplas in på det fasta telefonuttaget. En trådlös telefon utsätter användaren för samma strålning som en mobiltelefon. Kunniga tekniker vet också att trådlösa telefoner till och med, i vissa situationer, kan orsaka högre strålning än en mobiltelefon.
Trots detta har forskarna i den aktuella studien särbehandlat de trådlösa telefonerna på ett anmärkningsvärt sätt. Till skillnad från mobiltelefonerna har forskarna valt att enbart redovisa risken förknippad med de tre första årens användning. Låt oss ta exemplet en18-åring som använt en trådlös telefon sedan han var tio år. Enbart användningen i åldern 10-13 år beaktas, trots att 18-åringen under de efterföljande 5 åren mångdubblade sin telefontid (vilket de flesta tonåringar gör).
Låt oss nu anta att den trådlösa telefonen ökar risken för hjärntumör i samma utsträckning som en mobiltelefon, något som den svenske forskaren Lennart Hardell tidigare har visat. Eftersom en trådlös telefon utsätter användaren för samma strålning som en mobiltelefon, är antagandet logiskt. Vad blir effekten av att ignorera den totala användningen av trådlös telefon plus mobiltelefon? Jo, möjligheten att se en förhöjd risk reduceras avsevärt eftersom det är just den gruppen som använt telefonen mest och längst som man kan förvänta sig att först upptäcka förhöjda risker. Men i den aktuella studien har alltså denna grupp behandlats som om de vore oexponerade för mobilstrålning.
Dessutom har forskarna inte tydligt redovisat åtgärden, vilket förstärker misstanken om manipulation. Att den beräknade risken enbart gäller de 3 första åren har gömts undan i en finstilt fotnot och redovisas inte alls i textavsnittet där resultaten beskrivs. Läsaren förleds att tro att forskarna gjort det normala: att det redovisade resultatet gäller all användning.
Trots denna ”åtgärd” indikerade studien ändå att risken för hjärntumör för mobilanvändande barn var förhöjd i nästan alla analyser som gjorts. Vissa riskökningar är även statistiskt säkerställda. Tabell efter tabell i den publicerade rapporten redovisar att risken för hjärntumör ökade med ökad användning och ju längre tid som gått sedan ett mobilabonnemang först införskaffades. Det ses trots kort uppföljningstid och liten mobilanvändning jämfört med i dag. Det är något helt annat än de ”lugnande” besked som kablades ut från Karolinska Institutets pressansvariga den 27 juli i år.
Den ansvariga svenska forskaren är professor Maria Feychting, anställd vid Institutet för Miljömedicin. Hon är också expert åt Strålsäkerhetsmyndigheten, Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS), samt Socialstyrelsen om risker med mobiltelefoni. Maria Feychting har stor makt och inflytande när det gäller risker med mobiltelefoni. Hon är dessutom medlem i den industrivänliga organisation, ICNIRP, som fastställt gällande gränsvärden för mobiltelefoni. Dessa gränsvärden skulle visa sig otillräckliga om en cancerrisk medgavs, med svåra ekonomiska konsekvenser för mobilindustrin som anpassat sina produkter till ICNIRP:s skyhöga och föråldrade gränsvärden. Feychting har under de senaste fem åren fått förtroendet att göra i stort sett all forskning på hjärntumörrisker av mobilanvändning i Sverige. IARC klassade i maj mobilstrålning, inklusive strålning från trådlösa telefoner, som cancerframkallande klass 2B, något som Feychting uttryckt kritik mot.
Jag har bett Maria Feychting att sända mig det frågeformulär som visar att forskarna ställt den fråga de hävdar att de ställt: den som explicit frågar barnet och föräldrarna som deltog i studien om de tre första årens användning av de trådlösa telefonerna. Men hon vägrar. I det frågeformulär som Feychting inlämnat till etikprövningsnämnden saknas frågan och begränsningen måste alltså ha gjorts efteråt. Mina försök att få del av frågeformuläret från de deltagande sjukhusen har också varit fruktlösa.
Det behövs nu en utredning om misstänkt forskningsfusk. Hanteringen av studien och den vilseledande och manipulativa redovisningen är synnerligen allvarlig: Det gäller risker för en mycket allvarlig, ofta dödlig, sjukdom. Mobilstrålning är något som våra barn och ungdomar utsätts massivt för i dag. Nu är de invaggade i ett bedrägligt lugn om riskerna.