Nyligen publicerade Expressen en artikel om den senaste smaltrenden, den gamla förlegade korsetten har dammats av och fått ett extraliv.

Tanken är att korsetten ska hjälpa till med så kallad ”waist training” och används både som träningsform och diet. Artikeln tar också upp hälsoriskerna med att bära korsett för länge eller för ofta men det är inte där problemet ligger egentligen.

Allting är en potentiell hälsorisk om det används för mycket, problematiken ligger snarare i att vi nu som kvinnor har ännu en metod att använda oss av för att nå perfektion.

Det pratas ofta om att skönhetsidealet för kvinnor i väst är extremt orimligt och hur det får konsekvenser i form av ökade ätstörningar, depressioner och allmänt dåligt mående för kvinnor.

Det många missar i analysen är att ideal är just ideal, en utopisk version av en själv som man aldrig kommer kunna uppnå.

Att korsetten börjar bli populär igen och kastar oss bakåt sisådär 100 år i utvecklingen är inte i sig det stora problemet här, vi har kommit full cirkel där vi gått från att strukturera om revbenen till att lägga oss under kniven och är nu tillbaka till att skada inre organ, allt för att uppnå ett visst ideal.

Problemet är att ”waist training” är ännu ett ideal kvinnor måste förhålla sig till och efterfölja. Just därför kommer jag aldrig köpa en korsett enbart i syfte att träna min midja.

Pressen på att se ut på ett visst sätt som kvinna hade inte varit särskilt pressande om det bara fanns ett utseende att se upp till och försöka eftersträva.

När nya ideal införs eller gamla återinförs så kvarstår fortfarande alla ideal vi haft tidigare genom decennierna. Idag ska en som kvinna både vara smal, kurvig, lång och slank, liten och söt.

Hon ska ha stora svulstiga bröst men samtidigt fasta små, liten gullig mun tillsammans med fyllig och stor. Korsetten är bara en del av ett väldigt splittrat och omöjligt ideal.

Samtidigt som vi bombarderas av dessa väldigt splittrade och olika ideal så arbetar bland annat feminismen och andra rörelser väldigt hårt för att bredda synen på skönhet.

Att försöka komma från det här omöjliga, det perfekta och det ouppnåeliga genom att introducera nya ideal och normer för hur en kvinna kan, eller inte ska se ut leder tyvärr till enbart mer fokus på en kvinnlig kropp som gör sig bäst i att glömmas bort helt och hållet. Att bara få existera.

Det här resonemanget leder bara till att korsetten ses som ett verktyg för att bryta normen då det fortfarande inte blivit tillräckligt populärt för att bli mainstream.

H&M har exempelvis inte börjat sälja korsetter producerade av kvinnor i en del av världen långt borta för vår bekvämlighets skull.

Att byta ut ett skönhetsideal mot ett annat leder inte till någon kvinnlig frigörelse från extrema skönhetsnormer, det leder till just bara nya normer.

Korsetten och ”waist training” är inget annat än en reaktion mot rådande normer. Från pinnsmal till kurvig, från det ena till det andra om och om igen där fokuset på den kvinnliga kroppen och hur vi kan pina och plåga den bara förnyas och paketeras om.

Att både nya och gamla modetrender som går ut på att kontrollera och plåga den kvinnliga kroppen återvänder förvånar mig inte.

Det som skapar frustration är att vi fortfarande går på samma gamla klyscha: bli attraktiv och alla dörrar i livet öppnas.