Valet är över i Turkiet. Förväntningarna om en demokratisk öppning visade sig vara en omöjlighet.
Vittnen berättar om allvarliga manipulationer och övergrepp mot kurder och andra oppositionella medborgare som gick till valurnorna under valdagen i Turkiet.
För oss som med stora förhoppningar följde varje minut av händelserna på valdagen kändes det hela så småningom som en iscensatt valutgång. Spänningen övergick till en total hopplöshet.
Erdoğans makt förstärks därmed ytterligare och det finns risk att en diktator som har begått brott mot mänskligheten godkänns av Västvärlden.
OECD:s valobservatörer på plats påpekar i sin rapport att valet i Turkiet hade många allvarliga brister. Detta eftersom alla kandidater inte hade lika stora möjligheter att bedriva kampanj, och att valet genomfördes under undantagslagar och militärens närvaro.
Selahattin Demirtas var tvungen att bedriva sin kampanj i fängelse utan att det finns en dom mot honom.
Det prokurdiska partiet HDP:s folk utsätts för systematiska övergrepp och repressalier. Till råga på allt styrdes hela den statliga och andra kommersiella massmedian av Erdoğans maktvälde.
All rapportering både före och efter valet styrs från samma central.
Turkiet behandlade utländska valobservatorer illa. De internationella valobservatörerna hindrades godtycklig och fick inte närvara i valkretsarna i vissa av de kurdiska städerna.
Jabar Amin (Sverige) och Andrej Hunko (Tyskland) avvisades från Turkiet dagen före valet.
Idag finns all anledning att vara oroade för den demokratiska utvecklingen och en fredlig lösning av kurdfrågan.
Miljontals kurder och turkar både inom landet och utomlands känner stor hopplöshet när man inte kan bli av med en av vår tids mest skoningslösa diktatorer.
I sitt första så kallade balkongtal poängterade Erdoğan att Turkiet kommer att fortsätta befria nya områden i Syrien och man kommer fortsätta vara skoningslös mot alla ”terrorgrupper”.
Erdogans budskap är naturligtvis till det ultranationalistiska partiet MHP som stödde honom i presidentvalet och som blir hans koalitionspartner i det nya parlamentet.
Det innebär att Turkiet kommer att vara ett land som för krig mot kurder i Syrien och Irak, fängslar kurder och andra oppositionella i landet och styr landet helt och hållet utan rättslig insyn.
Erdoğan kommer ha stora svårigheter att styra sitt maktvälde trots att hans befogenheter som president stärks ännu mer enligt den nya konstitutionen.
Mer än halva befolkningen riskerar att bli en måltavla för regimen och dess polis och militär.
Vi kommer att se en ännu hårdare pressad Erdoğan ge efter för de nationalistiska krafterna i Turkiet.
Det Kurdiska Riksförbundet ser med stor oro på den systematiska avvecklingen av demokratin som sker i landet.
Omvärlden måste sätta mycket tydligare och hårdare krav på Erdoğan och hans hårdföra och odemokratiska sätt att regera Turkiet. Inte behandla honom med silkesvantar.
Priset man kommer att få betala är alldeles för högt, framförallt för landets drygt 80 miljoner invånare, men också för den region som alltmer ser sig hotad av Erdoğans geopolitiska maktambitioner.
Sveriges regering bör kräva att alla politiska fångar och HDP-ledaren Demirtas omedelbart släpps ur fängelset.