De senaste dagarna har det förts fram märkliga resonemang om att det inte är brist på bostäder i Sverige, som om allt skulle lösa sig om bara hyresgästerna flyttar runt lite mer.
Men de bostäder som finns idag kan omöjligt sluka den ökande befolkningen.
I år kan Sverige bli ett land med tio miljoner invånare och vi har dessutom en av Europas kraftigaste urbaniseringar. Vi måste tveklöst öka nyproduktionen av bostäder.
Enligt Boverket behöver det byggas 705 000 bostäder åren 2015-2025.
År 2016 är därför det år då det industriella bostadsbyggandet måste få ett ordentligt genombrott i Sverige, byggpriserna pressas och konkurrensen på marknaden öka.
Sveriges byggpriser är högst i EU, enligt Eurostat. Det måste vi tillsammans göra något åt och SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, har redan gjort det genom att sätta hårda pristak i ramupphandlingar av nyckelfärdiga flerbostadshus.
Resultatet är hyresrätter som byggs till 25 procent lägre pris än övriga marknadspris. För många bostadsföretag har det varit avgörande för att över huvud taget kunna få ihop kalkylen och sätta spaden i marken.
Men de svenska byggbolagen behöver även utsättas för mer konkurrens.
Till exempel genom att flera länder ställer gemensamma krav vid upphandlingar och på så sätt trycker på arbetet med harmoniserade byggregler inom EU, då skulle fler utländska bolag kunna konkurrera i Sverige.
Vår erfarenhet är också att lägre byggpriser och mer byggbar mark samverkar positivt. Ju lägre byggpris, desto mer mark är byggbar ur ett marknadsperspektiv.
Och omvänt: Ju högre byggpriser, desto mindre mark blir marknadsmässigt byggbar.
Ansvaret att pressa byggpriserna ligger även hos beställarna. Både privata och allmännyttiga fastighetsägare måste nagelfara de egna kraven och prioriteringarna, och bli tuffare gentemot entreprenörerna i sina beställningar och upphandlingar.
Det finns ingen anledning för fastighetsägare att acceptera höga byggpriser, ställa sig på byggbolagens sida och klaga på det svenska systemet med lokalt förhandlade hyror.
Ingen har ännu vare sig beskrivit alternativen till kollektiva förhandlingar eller ordentligt kunnat visa att marknadshyror skulle öka nyproduktionen i Sverige.
Bostadsbristen kan inte lösas med flyttkaruseller och ökad trångboddhet.
De som förespråkar marknadshyror där högstbjudande hyresgäster flyttar in och befintliga centrifugeras ut i periferin ser inte till helheten.