Skakande rapport från Open Doors ratas av medierna. På debattsidorna diskuteras just nu hur den svenska journalistkåren klarat av rapporteringen om invandringen och dess konsekvenser.
Bakgrunden är bland annat en rapport som publicerades i slutet av maj och som visar att 54 procent av befolkningen anser att medierna förtiger fakta om svensk invandring.
Detta visar att det i breda folklager finns en misstro mot etablerade medier och dess företrädare som borde tas på största allvar. Ytterst handlar det om förtroendet för den samhällsinstitution vars granskande funktion är en livsbetingelse i varje väl fungerande demokrati.
Därför är det utmärkt när mediernas egna företrädare öppet utvärderar sin verksamhet och idkar självkritik. Samtidigt minskar meningen med självprövningen om ansvariga inte är beredda att dra slutsatser av misstag som begåtts och förändra det egna beteendet.
Ett exempel på detta är de stora mediernas ringa intresse för det som idag sker vid svenska asylboenden.
Att situationen för flyktingar med kristen bakgrund är särskilt utsatt har konstaterats av myndigheter och kristen press under lång tid, det är uppenbart att trakasserier, hot och våld hör till vardagen.
Ändå är detta en effekt av invandringen som sällan blir belyst i nationella medier.
En nyligen publicerad rapport illustrerar vad det handlar om – när organisationen Open Doors häromdagen presenterade en undersökning om ”religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar i Sverige” möttes den av kompakt medialt ointresse
Detta är allvarligt eftersom ointresset förstärker intrycket att svenska medier inte ger hela sanningen om invandringens konsekvenser, men det är också allvarligt därför att problemets omfattning inte blir känd för beslutsfattare och allmänhet.
Få känner till situationens allvar, få vet att islamister idag utmanar de värderingar och den människosyn som ligger till grund för svensk demokrati.
Rapporten från Open Doors bygger på personliga vittnesmål och berättelser från 123 asylsökande i Sverige. Över hälften, 53 procent, uppger att de någon gång blivit utsatta för våld till följd av sin kristna tro.
Sex procent har utsatts för sexuella övergrepp – hela 45 procent har enligt undersökningen blivit hotade till livet. Sett i ett bredare perspektiv är det sannolikt att situationen i Sverige inte är unik.
När Open Doors för en tid sedan genomförde en liknande undersökning bland asylsökande i Tyskland, blev resultatet inte olikt det svenska.
Gemensamt för undersökningarna är bland annat att förövarna oftast är migranter, att det finns en rädsla för att polisanmäla övergreppen och att offren i de flesta fall är konvertiter.En av dessa konvertiter heter Uthman Ahmed och blev kristen sex år innan han tvingades fly till Sverige.
Väl i Sverige placerades Uthman på ett asylboende i Ullared tillsammans med ett flertal muslimska män.
När männen förstod att Uthman var konvertit utsattes han för förföljelse och trakasserier, han isolerades och uppmanades vid flera tillfällen att åter ansluta sig till islam.
I ett skede hade trakasserierna utvecklats så långt att en av de muslimska antagonisterna planerade att förgifta honom. Uthman slog då larm till Migrationsverket, men fick trots utsattheten inte tillåtelse att flytta från boendet.
Efter en tid av i stort sett dagliga dödshot gick Uthman i ett senare skede till polisen vilket ledde till ett annat boende.
Av rädsla för repressalier drog han dock tillbaka sin polisanmälan mot männen.Uthmans upplevelser är beklämmande att ta del av, samtidigt visar Open Doors undersökning att han är långt ifrån ensam om sina förfärliga erfarenheter.
Det är oacceptabelt och bedrövligt att vi i Sverige idag 2017 inte klarar att skydda kristna människor på flykt. Lika bedrövligt är det att verkligheten tvingar ansvariga myndigheter att flytta på offren för förföljelsen, medan förövarna får bo kvar.
På längre sikt måste hot och trakasserier på grund av en persons kristna tro kunna bestraffas. Därför bör man utreda om hot och våld mot religiösa grupper kan inkluderas i hatbrottslagstiftningen.
Konkret skulle det innebära att brotten graderas som allvarliga vilket skulle generera längre och skärpta straff. Europaparlamentet har tidigare varnat för att situationen för kristna flyktingar i Europa förvärras.
I årsrapporten för mänskliga rättigheter och demokrati betonas ”att kristna för närvarande är den religiösa grupp som utsätts för flest trakasserier och hot i länder världen över, även i Europa”.
Open Doors rapport borde inte minst av den anledningen stämma till eftertanke och leda till konkreta politiska åtgärder.
Det kan aldrig vara acceptabelt att personer som själva ges skydd undan krig och förföljelse gör sig skyldiga till brott och allvarliga kränkningar av religionsfriheten.
Alla flyktingar ska kunna känna sig trygga i Sverige, även om de som har en kristen tro.