De flesta minns dagen de flyttade in i sin första bostad. Frihetskänslan av att hålla sina alldeles egna nycklar till ett eget hem i handen.

Det viktigaste steget till ett oberoende av andra individer.

Denna frihetskänsla borde vara en självklar del av att bli vuxen, men är tyvärr allt för avlägsen för många unga idag.

Vi vågar till och med påstå att 90-talisterna har fått mindre frihet än tidigare generationer på grund av alltför stelbent och omodern bostadspolitik i Sverige.

Alldeles för många unga människor i Sverige tvingas ge upp sina drömmar och ambitioner om jobb och studier i en ny stad eftersom de inte lyckas få tag på en bostad.

Tusentals unga människor missar möjligheten att studera eller arbeta i en annan stad på grund av en stor bostadsbrist och en ambitionslös bostadspolitik.

Utvecklingen må gå åt rätt håll genom att det byggs mer nu.

Men det är fortfarande två saker som avgör om en person kommer kunna börja studera; närheten till ett universitet eller högskola så att hen slipper försöka hitta en egen bostad eller föräldrarnas ekonomi.

Regeringens bostadspolitik hindrar många klassresor och bristen på ambitioner stänger ute studenter från ekonomiskt svaga familjer.

En student från Norrland som drömmer om att studera juridik i Stockholm måste idag vara beredd att på andrahandsmarknaden betala summor som motsvarar hela hens studiemedel för en månadshyra.

För att kunna flytta hemifrån och börja studera krävs det idag alltför ofta inte bara motivation och bra betyg, utan även närstående som kan bidra ekonomiskt.

Förväntansfulla studenter väljer tidigt att ställa sig i kö till en studentbostad, men för de flesta är det förgäves. Den som ställer sig i kö till studentbostad i många studentorter måste vänta i flera år innan de ens kan få ett korridorsrum. Samtidigt som de flesta bara studerar mellan tre till fem år på universitetet.

Under den relativt korta studietiden är det viktigare att ha en bostad på studieorten än att bullernivån utanför huset håller sig enligt samma gräns som permanentbostäder.

För att fler ska få möjlighet att studera och förvekliga sina drömmar krävs fler studentbostäder. Därför behöver följande åtgärder genomföras:

• Gör studentbostäder till en egen boendeform i lagstiftningen.

Studentbostaden är en genomgångsbostad och det är orimligt att samma regler för exempelvis utrustning, buller och storlek ska gälla som för andra lägenheter. En egen boendeform med förenklade regler kommer bidra till fler studentbostäder och möjligheter för ungdomar från mindre bemedlade familjer att kunna satsa på sin drömutbildning.

• Möjliggör rumskontrakt.

Idag är det endast möjligt att teckna kontrakt för enrums och flerrumslägenheter, vilket leder till att många som inte är studerande bor i studentlägenheter. Studenten som hyr en större lägenhet hyr ofta ut övriga rum till höga priser. Vi vill möjliggöra uthyrning av enskilda rum i lägenheter för att säkra att studentlägenheter hyrs ut till just studenter.

• Begränsa överklagandemöjligheterna.

Långa överklagandeprocesser bidrar till att det inte byggs studentlägenheter. För att korta processtiderna bör länsstyrelsen helt tas bort vad det gäller överprövningar, det vill säga även för de bygglov som följer av en detaljplan. Vi vill även överväga om det går att begränsa den sakägarkrets som har rätt att överklaga bygglovs och detaljplanebeslut.

Studenter kan inte vänta på bostäder. Liberalismen präglas av framtidstro och att varje ny generation får det bättre än nästa.

Genomförs inte dessa förändringar så permanentas det att nuvarande ungdoms- och studentgenerationer kommer att få det sämre än sina föregångare.

Det är oacceptabelt.

Friheten att sätta nyckeln i låset till sin första egna lägenhet måste gälla alla, även studenter.