Pojkar läser böcker i mindre utsträckning än flickor, det är många gånger konstaterat i undersökningar om läsvanor. En av orsakerna till att pojkarna väljer bort böckernas värld är att läsning traditionellt betraktats som en omanlig syssla. Därför har pappor ett speciellt ansvar: trots att de kanske inte själva heller har en tradition av böcker i sina liv, måste de se till att barn slutar se läsning som något könskodat, skriver Eivor Schultz och Kent Eriksson, ABF Västernorrland.
Förmågan att bruka orden och språket betyder allt mer i dagens och framtidens samhälle. Att förstå vad andra säger och skriver är nödvändigt. Att själv kunna ge ord åt sina tankar och känslor i tal och skrift är en färdighet som varje människa behöver för att försvara sina rättigheter på arbetsplatsen och i samhället. Men just nu ser vi, som många andra, att pojkar halkar efter i läskunnighet.
Under hösten har vi i olika forum, bokmässan i Göteborg, seminarier i Lund om Unga läsare i Norden och i mediadebatten tagit del av språk- och läsfrämjande rön. Och överallt har pojkars ickeläsande lyfts. Några indignerade röster har hörts om att pojkar läser, men på ett annat sätt och annat än böcker. Bokläsning finns faktiskt inte på kartan, är inte en alternativ sysselsättning, bland de pojkar vi vill nå i våra ABF-projekt.
Mellan 1930 och 1950-talen var utbudet av nöjen mer begränsat. Då fanns läshungern lika starkt bland pojkar som hos flickor.
Men att läsa idag betraktas som lite ”knapsu”(omanligt i Mikael Niemis bok ”Populärmusik från Vittula”). Det är skönt att känna sig manlig genom att, grabbar emellan, fnysa åt bokläsandet.
I den känsliga tonårsåldern, med förkärlek för att kompromisslöst vara för eller emot, svart eller vitt, och med kroppens förvirrande hormonbrus ger det en trygg gemensam identitet i en föränderlig tillvaro.
Ett förslag för att öka läsandet bland pojkar har varit att ge rum och tid i skolan för enskild läsning – men hur skulle det ge effekt när rummet i hjärnan för läsning inte finns?Tomma rum för läsning på schemalagd tid i skolan skulle med all säkerhet användas till mer näraliggande alternativa sysselsättningar, mobilsurfande eller dylikt. Vuxna i omgivningen behöver finnas med för att locka till läsandet.
Extra viktiga är männen. Många pappor har nämligen inte heller haft en tradition av att läsa böcker i sina liv. De för vidare bilden av att läsning är omanligt.
Målet ska inte vara att alla ungdomar ska ha en akademisk utbildning. Men det är oacceptabelt att alla ungdomar inte ska ha de verktyg som ger dem möjlighet att välja yrke och framtid på grund av bristande läsförmåga eller läsförståelse.
”Pojkar läser bara om män också läser” säger Gunilla Molloy, docent i svenska med didaktisk inriktning Stockholms universitet. Många vet det! Varför satsas det då inte mer för att nå vuxenvärlden kring pojkarna, föräldrar, lärare och idrottsledare? Biblioteken måste än mer satsa på uppsökande verksamhet och samarbeten.
I vårt ABF-projekt Läsbryggan har vi prioriterat att erbjuda manliga författare som mött pojkar och män i skiftande miljöer. Petter, Torgny Karnstedt, Mats Berggren, Johan Unenge, Niklas Krog, Arkan Asaad, Esmat Nabi, Bo R Holmberg har inte bara stått som förebild som läsande och skrivande män, utan deras böcker och texter har ofta inspirerat de som sällan läser.
Läsbryggans koncept borde prövas i fler kommuner och län. Läsfrämjande verksamhet bygger på samarbeten mellan studieförbund som ABF, BVC, biblioteken, skolor, föräldrar, fackföreningar, ideella föreningar och bokhandlare. Alla måste gå över sina invanda gränser för att inspirera till läsning.