Imorgon är det dags för den tredje delfinalen i årets upplaga av Melodifestivalen.
Det tog inte lång tid efter delfinal 1 innan kvällstidningarnas och SVT:s kommentarsfält fullkomligen översvämmades av åsikter om Fab Freddies medverkan som sidekick till David Lindgren i melodifestivalen.
Elaka uttalanden. Och som det skrevs på facebook, twitter och instagram – då var det också något som tittarna sa till varandra, och kanske inför närvarande barn i tv-sofforna.
En sökning på ”Fab Freddie” på twitter är en studie i näthat. En engagerad man har till och med startat en namninsamling ställd till Christer Björkman för att få bort honom.
Och än värre, två homosexuella kända tv- och radioprofiler stämmer in i kören.
Barnen ser och älskar Freddie på barnkanalen.
Senast för ett par veckor sedan var hans närvaro ett pris för det lag som vunnit en tävling i programmet ”Wild kids”.
Under sent 70- och 80-tal, då min generation såg på barn-tv, hade programmen inte en enda karaktär som påminde om Fab Freddie. Det hade varit lika otänkbar som After Darks medverkan i just melodifestivalen.
För mycket. För mycket handleder, för mycket gala, för mycket hodeladi och för mycket skratt och för mycket fjollig röst. Och för tjock. ”Too much”.
I en intervju ser jag att han vill vara publikens ambassadör på scen. Absolut – men han kan och ska också få vara gayrörelsens ambassadör på scen. I melodifestivalen, på barnkanalen och ute i världen.
Fab Freddie, precis som en annan gayikon som nu lämnat oss och som Freddie påminner om, Lasse Flinckman, smyger inte.
Han kan inte gömma sig och vara ”straight acting” när det passar.
Men det är därför som vi ska älska honom. Inte stöna och fråga oss själva hur vi ska stå ut under sex veckors melodifestival.
Att inte älska – eller åtminstone omfamna hela Fab Freddie precis som han är – är att spotta på alla de som gått före oss och låtit bli att skämmas.
Fab Freddie är av dialekten att döma inte från Stockholm eller någon annan större stad. Han har vågat ändå.
Om han som är så ”för mycket” kan få plats i offentligheten, så är det inte ett bakslag för gayrörelsen. Det är faktiskt helt fantastiskt fabulous!
Melodifestivalen höll på att dö ut. Schlagerbögarna (och undertecknad) höll den vid liv under de svåra åren när få andra brydde sig alls. Ska vi skämmas nu?
Ska den lika övertydligt heterosexuelle David Lindgren kunna poledansa in och gång efter gång visa upp sin ”pappakropp”.
Absolut.
Men inte på bekostnad av glitter, fnitter och lite extra svaga handleder och budskapet till alla tittare i hela Sverige att du duger precis som du är.
Under melodifestivalsveckorna prisar vi särskilt de som vågar mest med Fab-priset och det gör vi och SVT rätt i, för det är som skapat Sveriges bredaste familjeunderhållning. Glöm inte det.
Hatet mot Fab Freddie exponerar våra fördomar – och just därför behöver han ges plats!
