TERRORDÅDEN I NORGE Anders Behring Breivik har förvandlat sociala medier till ett litet presskit för stressade journalister. Under natten kommer media över hans identitet och publicerar namn och bild. All information hämtas från Facebooksidan. Precis så som Anders verkar ha hoppats och planerat. Den här gången visar världens förstasidor inte några arga, ondskefulla porträtt, utan istället en proper och stilig massmördare, skriver journalisten Emanuel Karlsten.
Det har gått två dagar sedan Anders Behring Breivik mördade 85 personer på Utöy, men redan vet vi allt om honom. Varför? För att Anders Behring Breivik ville det. Han har serverat ett färdigt kit av pressbilder, persondata och vilka intressen han har. Och du, jag och media har svalt allt. Skapat vår bild av honom utifrån de premisser en kallblodig mördare själv förberett i detalj.
När ”Nya lasermannen” Peter Mangs presenterades för Sverige var det med bild från hans Facebooksida. Media kom över hans Facebook-konto och valde den bild som bäst kunde illustrera hans mörka sida till löpsedeln. Därför känner vi Peter Mangs genom bilden där han under spetsiga ögonbryn argt blänger in i kameran.
När skolskjutaren Matti Juhan Sari hade skjutit tio personer på en skola i Finland var det likadant. Hans förpublicerade youtubefilm, där han siktar en pistol mot kameran, blev vad media och allmänhet hämtade sitt bildmaterial från.
När så Anders Behring Breivik skulle utföra sitt dåd planerade han i detalj hur omvärlden skulle få möta honom. Allt händer söndagen den 17 juli. Det är då han skriver den enda tweeten på sitt möjligtvis nystartade twitterkonto. Ett budskap som inte direkt kunde härledas till hans kommande terrorbrott, men som i efterhand klingar ytterst obehagligt: ”One person with a belief is equal to the force of 100 000 who have only interests.”
På Facebook raderar Anders Behring Breivik alla sina Facebookbilder, alla sina Facebookvänner. Den 17 juli börjar han istället bygga upp ett slags konstverk till Facebooksida. Alla nya bilder är varsamt utvalda, närmast att likna pressbilder. Inga osmickrande bilder från källare eller med blick under lugg utan Istället studiofoton där han brunbränd och nyrakad får nästan ett skimmer över sig. Här finns frilagda bilder där han står smyckad i dräkt från frimurarna. Här finns klädsamma och ordentliga bilder där han står uppställd med vad som ser ut att vara syster och mor. Bilderna föreslår en man som har ordning på livet, är socialt anpassad med goda familjerelationer och vet vad han gör.
Alla övrig information på Facebook är noggrant ifylld. Var han arbetar – VD för ett företag som varit registrerat i hans namn sedan 2009. Var han studerat, men framförallt vad han gillar: Att han är kristen, konservativ och gillar både WoW, att träna och titta på mördarserien Dexter. Här finns också en lång lista av gamla och nya idoler, inklusive nazistmotståndaren och nationalisten Max Manus och Winston Churchill.
Och så de märkliga statusuppdateringarna, även här är allt datummärkt den 17 juli. Systematiskt postar han youtubeklipp. På 40 minuter hinner han posta tolv youtubeklipp, inklusive två kommentarer om var i klippet man ska titta. Sedan tar han en 40 minuters paus, postar ytterligare ett youtubeklipp, försvinner fyra timmar innan han postar ytterligare ett. Dagen därpå, den 18:e, postar han under tio minuter tre youtubeklipp och två kommentarer som igen pekar på var i klippet man ska titta. Allt skrivs på engelska. Alla klipp visar trance/techno-låtar. Inget har till synes någon koppling till något.
Detta är hans sista digitala avtryck. Sedan är det tyst. Tills fredagen den 22 juli då presenterar han sig för världen genom att döda 85 barn och ungdomar på Utöy.
Under natten kommer media över hans identitet och publicerar namn och bild. All information hämtas från Facebooksidan. Precis så som Anders verkar ha hoppats och planerat.
Den här gången porträtterar världens förstasidor inte några arga, ondskefulla porträtt, utan istället en proper och stilig massmördare.
Det är svårt att värja sig från känslan att media och allmänhet är del av ett spel. Nyttiga idioter, vallade av en beräknande massmördare. Det är han som berättar att han är vd för ett företag som gett honom laglig rätt att köpa det som behövs för att bygga bomber. Det är han som berättar om sina nationalistsympatier. Det är han som ger oss en uppsjö av pressbilder och det är han som bygger och presenterar sig själv för omvärlden som en vanlig kille som gillar att festa, träna och se på tv-serier.
Anders Behring Breivik har förvandlat sociala medier till ett litet presskit för stressade journalister. Där dådet och Twitter hälsar välkommen, Facebook pekar ut bilder och via länk kan du också läsa ett 1500 sidor stort manifest inklusive dagbok från hela förloppet fram till brottsdagen.
Det handlar om en situation som vi sällan tidigare hamnat i. Att överväga om det material som är lättillgängligt behöver granskas särskilt noga, presenteras med särskilt många brasklappar. Att inte bli en mikrofon för ett material som så uppenbart delats med syfte att gå mördarens ärende.
Det är inte fel av media att använda Anders Behring Breiviks material. Men om vi bara gör det, bara återberättar vad han gett oss, blir även vi del av den terror han planerat.