Äntligen handlar regeringsfrågan om sakpolitik. Det är bra för det politiska samtalet och något Sveriges väljare förtjänar och förväntar sig av oss politiker.
Efter drygt två månader av politisk positionering och kreativ mandaträkning har Annie Lööf (C) och Centerpartiet presenterat den politik de kräver gehör för för att tolerera Stefan Löfven som statsminister.
Jonas Sjöstedt (V) och Vänsterpartiet svarade inte långt därefter med motsvarande krav på vad de kräver.
Det är inte förvånande att innehållet skiljer sig åt rejält i de två utspelen. C och V står långt ifrån varandra i frågor som rör den ekonomiska politiken och andra klassiska höger-/vänsterfrågor.
Jag skriver egentligen inte den här artikeln för att kommentera de politiska förslagen, det hör till förhandlingarna (oavsett vad Annie Lööf väljer att kalla det). Däremot behöver jag uppmärksamma den punkt där de båda partierna är rörande överens:
I sina krav för den politiska makten struntar partierna till synes helt i klimatet och miljön.
Detta i en tid då larmrapporterna avlöser varandra och FN samlas för klimatmöte i Polen. COP24 inleds på måndag i Katowice.
Under hösten har FN:s klimatforskarpanel presenterat en omfattande rapport om vad som händer om världens länder missar målet om att inte öka temperaturen mer än 1,5 grader. Konsekvenserna är så allvarliga att de borde dominera varenda partiledares krav på alla möjliga regeringsalternativ.
Så gott som alla korallrev försvinner, Arktis blir isfritt tidigare och oftare, människor drivs på flykt på grund av torka och extremt väder.
Samtidigt har WWF släppt sin stora rapport om biologisk mångfald. Där konstateras att vi är inne i det som måste kallas en massutrotning av arter.
Mänsklighetens miljöavtryck är så stort att art efter art utrotas helt, samtidigt som ekosystemen sätts i gungning. Alla dessa förändringar är så allvarliga att de i grunden hotar vår planets förmåga att upprätthålla mänsklig välfärd så som vi känner den.
Mot bakgrund av detta är det nog många som delar den tanke Johannes Klenell, kulturredaktör på tidningen Arbetet, delar med sig av på Twitter:
”Att klimatpolitiken inte verkar ingå någonstans i förhandlingarna kring regeringsbildningen är faktiskt helt sjukt sett till att det är vår tids största politiska utmaning.”
Och så ser det ju ut när man tar del av Centerpartiets och Vänsterpartiets utspel. Men som tur är stämmer det inte, för Miljöpartiet klarade riksdagsspärren och vi är kvar i svensk politik.
Vi sätter oss vid de förhandlingsbord vi kan och en sak kan man alltid lita på när det kommer till Miljöpartiet: vi lyfter klimat- och miljöfrågor i alla lägen. Vi är vad vi heter.
Regeringsbildningen visar återigen på vikten av att ett grönt parti finns representerat i alla parlamentariska församlingar. Med oss in i förhandlingarna har vi ett valmanifest där miljö och klimat har den högsta prioriteringen.
Under våren tog vi fram en klimatfärdplan med 142 skarpa förslag för att nå nollutsläpp, bland annat ett slutdatum för fossila bränslen i Sverige.
Inget annat parti kan presentera en sådan ambitionsnivå i hur man tar sig an vår tids ödesfråga.
I framtiden hoppas jag på konkurrens om de gröna frågorna. Jag hoppas att inte bara Center- och Vänsterpartiet vill ge oss en rejäl match i både ambitionsnivå och faktisk prioritering – utan att alla partier tar till sig allvaret i klimatfrågan.
