Att Musikerförbundet vill tillvarata artisters intressen är givetvis hedervärt och bra. Men de ger sig på fel sak.

Fackförbund vill ju teckna kollektivavtal, det ligger i sakens natur och där finns deras intäkter.

Ibland kan det dock få orimliga konsekvenser, till exempel när de ger sig på fåmansbolag i städbranschen, salladsbarer eller korvgubbar. Då kan de hamna snett, och det tycker jag att de har gjort även här.

De har helt enkelt fel fokus. För nu är det faktiskt dokusåpabranschen de ger sig på. Där kan man inte ge sig på lönebiten för den är inte relevant i sammanhanget.

Det finns de som hävdar att idolerna gör programmet. Så är det inte. De är medspelare i en perfekt uträknad orkestrering som varje vecka levereras av ett gigantiskt team. 95 procent av de som jobbar med programmet syns inte i TV-rutan.

Moroten för att vara med är ju de möjliga miljonintäkterna.

Förutom att Idolerna lever sin dröm, så får de ju även chansen till att slå igenom och bli någonting stort. Ger man sig in i den leken så får man leken tåla.

Det är en känd branschgrej att tv-bolagen utnyttjar dokusåpadeltagare till för låga löner. Det har egentligen ingenting med musikproduktionen att göra. Vill man vara med får man acceptera ersättningen. Så är det.

Man har ju sökt för att komma med. Man har aktivt stått i kö för att få chansen till den här enorma exponeringen som kan innebära miljonintäkter.

Den här är en tv-lek. Att de får lön överhuvudtaget är förstås rimligt, med inte givet. Det kunde ha stannat vid traktamente och fria måltider eller nånting.

När man skriver på kontraktet och söker till Idol då får man spara ihop medel för den beräknade tiden och vara medveten om att man kanske förlorar ett år i skolan. Det är bara att noga tänka efter före.

Jag är en stor vän av Musikerförbundet. Dom har uträttat storverk genom åren genom att tillvarata musikers löneintressen och styra upp minimiersättningar.

Mycket har hänt sedan västgötalagen från 1200 talet slog fast att man kunde puckla på en spelman hur som helst utan påföljd. ”Blir lekare slagen, det skall alltid vara ogillt” 

Musiker och artister har i alla tider fått slåss mot föreställningen att de håller på med något som de tycker är kul, och därför kan få betalt i en back öl, logi eller ingenting alls.

Jag vill rekommendera att titta på en sketch som finns i SVT Öppet Arkiv: http://www.oppetarkiv.se/video/2397942 

24 minuter in i klippet busringer Bosse Parnevik (som Charlie Norman) till Anni-Frid Lyngstad och snackar till sig en show till kompispris. Nöjesarrangörer får numera inga kompispriser, det har Musikerförbundet styrt upp.

Det Musikerförbundet borde rikta udden mot när det kommer till Idol är inte ersättningen, utan de riktigt usla kontrakten som Idolerna måste skriva på.

Ett kollektivavtal skulle dessutom innebära timmar av byråkrati för en deltagare.

Redovisning av intäkt, skatt, traktamenten, förmånsvärden av fria resor logi och måltider. Det kanske stannar på plus / minus noll, jämfört med dagens ersättning.

Idag tjänar skivbolag inga pengar på skivförsäljning utan intäkterna finns i managment, konserter och merchandise, det vill säga kepsar och t-shirts.

Därför skriver skivbolagen så kallade 360 avtal med artisterna som innebär att bolaget tar del av alla intäkter runt artisten som turnéer etc.

Idolerna frånskriver sig nu rättigheterna till både sin musik och sitt varumärke under väldigt lång tid, och det är där pengarna ligger.

En 18-åring är mycket väl medveten om hur mycket 850 kr i veckan är, men de har inte en susning om hur mycket framtida intäkter de förlorar om en låt tar fart internationellt och vad det genererar.

Det är det här Musikerförbundet borde satsa sina krafter på. Istället använder de sitt enda vapen, strejk, och hotar med att stänga ner programmet om inte Fremantle skriver kollektivavtal.

Musikerförbund har tagit strid mot nymodigheter tidigare. Till exempel protesterna mot inspelad musik på teatrar och biografer istället för levande musiker.

Stråkmaskiner, synthar och samplingar på inspelningar istället för musiker med mera. Utvecklingen i en helt digitaliserad värd innebär en enorm omställning.  

I min mening är det ett alldeles för starkt grepp och med fel fokus. Det går inte att kräva kollektivavtal för talangtävlingar. 

Mitt förslag är att det skall finnas en nivå för omförhandling efter de första gallringarna.

När veckofinalerna börjar kanske de blivande idolerna kan få möjlighet att ”headhuntas” av flera oberoende bolag istället för att hamna hos det av Freemantle rekommenderade. På denna nivå nollas tidigare artistavtal.