För några dagar sedan föll ett av de värsta skräckväldena i modern tid, Daesh – den så kallade Islamiska Statens Kalifat.

Många svenska medborgare har tyvärr deltagit i att bygga upp denna terrororganisation, liksom många som har koppling till Sverige. Faktum är att svenska medborgare har deltagit i olika islamistiska terrorgrupper och miliser sedan många år.

När IS kalifat har fallit så ska de återstående terroristerna ta vägen någonstans. Någonstans kommer att vara Sverige för många hundra av dem eller fler.

Flertalet andra länder har stängt sin dörr och justerat sin lagstiftning för att kunna hantera terrorister som är kända, men som agerat i ett kaotiskt landskap där bevis är svåra att ta fram.

Redan finns i Sverige IS-terrorister som återvänt från Syrien och som är svenska medborgare. En del har begått så grova övergrepp på vuxna, barn och åldringar att vi har svårt att klara av att läsa om det i skrift, andra har stött vidrigheterna genom att ansluta sig till IS på plats.

Det finns naturligtvis också de som sympatiserar med IS i Sverige och som är medlemmar och ger stöd. Många fler kommer att återvända. Ytterst få torde åtalas och straffas.

Det fanns terrorforskare som varnade för följderna om inte deltagande i terrororganisationer kriminaliserades. 

Staffan Danielsson lade 2013, och återigen 2015, motioner som initierats av Edward Nordén för att kriminalisera deltagande, medlemskap i och olika sorters samröre med terrororganisationer.

Detta främst för att motverka att svenska medborgare anslöt sig till IS utomlands eller i Sverige, men också för att säkerställa att de skulle kunna lagföras och straffas vid eventuell återkomst till Sverige, eller på plats.

Självklarheter, menade vi, men sju partier sa unisont att det var fel och orätt att straffa dem som anslöt sig till en terrororganisation. Och vi misstänkliggjordes av många som ansåg att våra förslag var orimligt hårda. 

Att ta fram lagstiftning mot islamistisk terror var både islamofobiskt, ”brunt” och onödigt.

Alliansregeringen var följdenligt passiv liksom den rödgröna oppositionen. Det var sedan samma visa under S/MP-regeringen, fast tvärtom.

Nuvarande justitieminister Morgan Johansson var 2013 ordförande i riksdagens justitieutskott, vilket han helt verkar ha glömt.

Idag, fem år för sent, står verkligheten och knackar på dörren.

Nu när de som anslutit sig till IS-terroristerna återvänder till Sverige och inte kan straffas, mer än kanske några få, då börjar förslagen hagla om retroaktiv lagstiftning och att frånta medborgarskap med mera, vilket till och med kan vara principiellt tveksamt.

Nu beskylls inte de som för fram mer långtgående förslag än vi gjorde för det som vi beskylldes för 2013.

Vi noterar detta, så förs ofta debatten i Sverige.

Vi känner stor oro för hur traumatiserade IS-medlemmar och deras barn ska kunna återintegreras i de områden och förorter som de lämnade utan risk för stora problem.

Och vi beklagar mycket starkt att vår motion 2013 inte bifölls av riksdagen.

Då hade situationen varit mindre allvarlig och mer hanterbar än vad den är idag.