Världen har äntligen vaknat och öppnat upp ögonen för den nordafrikanska slavhandeln. Sociala medier exploderar och tidningar skriver om hur detta är möjligt i den moderna världen år 2017.
SVT:s Uppdrag Granskning visade igår hur vardagen kan se ut för svarta personer i Sverige.
Många är ledsna, besvikna och arga – mestadels svarta människor, men även människor med olika bakgrunder. Men var är de vita feministerna?
Det är oftast ni som är de mest högljudda i rummet. Ni vill hjälpa alla. Ni står för rättvisa och jämställdhet. Ni ska minsann kämpa för allas rättigheter.
Ni skrek högst om #metoo. Kommer ni att skrika lika högt efter gårdagens Uppdrag Granskning?
I själva verket är det inte så och ni vet det. Ni skriker bara högst när ni är den gynnsamma gruppen. Var är ni när afrikanska kvinnor våldtas och säljs som handelsvaror?
Var är ni när afrikanska flickor mördas, gruppvåldtas och kidnappas för att jobba för icke-svarta? Var är ni när afrikaner säger #metoo?
Uppdrag Granskning visade igår hur Jennifer hamnade i bråk med tre män som hade kastat apelsiner mot hennes son och skrikit ”negerunge” till honom.
LÄS MER: Här ger sig mannen på Jennifer
En av männen skrek även ”negerfitta” et cetera mot Jennifer och betedde sig väldigt hotfullt.
Bara händelsen i sig är vidrig men vad kallar vi det faktum att inte en enda person kom till Jennifers hjälp, trots att det var flera där som såg vad som hände?
Vi fick även se Michael, en ung svart pojke, berätta om hur en man hade tryckt in honom i ett hörn i tunnelbanan och kallat honom för neger, bland annat.
Även i detta fall var det ingen som sa ett ord, trots att det gällde en liten pojke och att vagnen var fullsatt.
LÄS MER: Se när barnen vittnar om rasistiska angreppet
Den vita feminismen är en av vårt tids största bluff. Ni bryr er inte om att lyfta och hjälpa alla kvinnor. Ni bryr er om vita kvinnor. Ni bryr er om er själva.
Hade slavhandeln pågått någonstans i västvärlden hade ni skrikit ut lungorna och demonstrerat tills era fötter blöder. Samma gäller afrofobin i Sverige.
Ni skriker inte om afrofobin, trots att det är motivet bakom 25 procent av alla hatbrott i Sverige. Men eftersom offren i denna fråga inte är vita kvinnor så hörs ni inte.
Vi är vana vid att vita människor inte kämpar för oss. Vi söker inte skydd hos våra förtryckare. Världen är full av vita män och kvinnor som öppet skiter i oss totalt.
Men det som gör er så unika är att ni låtsas som att ni kämpar för oss. Ni låtsas som att ni bryr er och som att vi är med i er världsbild.
Ni ursäktar er ofta med att ”man måste välja sina strider”. Som att mänskliga rättigheter inte är en strid värd att ta.
Det gör mig så otroligt förbannad att alla ska kämpa för er när ni bara kämpar för er själva. Vi som inte är vita kämpar för och med er.
Vi lider med er för vi ser problemen som globala problem som påverkar alla kvinnor. En vit kvinnas problem är en icke-vit kvinnas problem. Men det är inte tvärtom.
Vi marscherar med er. Vi bojkottar med er.
Vi gör allt vi kan göra, trots att vi är väl medvetna om att problemen oftast bara uppmärksammas för att det hänt en vit kvinna. När ska ni börja ha vår rygg som vi har er rygg?
Uppdrag Granskning visade barn som förhörts efter att deras pappa blivit attackerad, både fysiskt och verbalt, på grund av hans hudfärg.
Unga barn som försöker förklara vad de har bevittnat. Unga barn som inte kan åka buss utan falla offer för rasism och afrofobi. Unga barn som vid samma tillfälle fick ta emot slag mot magen.
Just detta fall togs upp i Uppdrag Granskning, men detta är inget nytt för oss. Det händer varje dag och vi har lärt oss att vara rädda. För vi vet att ni inte har vår rygg.
News flash: ni är inte feminister. Ni kan skrika hur mycket ni vill och tatuera in så många venussymboler ni vill, men det gör er inte till feminister.
Det funkar inte så. En feminist står för ALLA kvinnors jämställdhet, inte bara en viss typ av kvinnor.
Om du som läser detta känner dig träffad så bör du antagligen känna dig träffad.
Jag vill inget mer än att ni bevisar mig fel, men tills dess ekar det fortfarande i era rum.
