FRISKOLOR Som anställd på en privat förskola har jag rätt till lägre lön och mindre semester än barnskötare i den offentliga skolan och förskolan. Skolföretagen använder skattepengar för att expandera istället för att betala personalen likvärdigt, skriver Jerker Hernbäck, barnskötare och arbetsplatsombud för Kommunal som varslat om stridsåtgärder mot friskolor.
En avtalsrörelse har nästan nått sitt slut efter mycket arbete under hösten och våren. Kommunal, som jag representerar, har slutit många avtal och fått hårt motstånd på grund av finanskris och hårdare tider. Den genomsnittliga kommunalarbetaren fick nöja sig med en mindre löneökning än tidigare år.
Detta är synd. Men vad som är ännu mer synd är att en stor del av dem som arbetar i skolor och förskolor har sämre villkor och lägre löner än övriga kommunalarbetare. Jag talar om alla de barnskötare, köksbiträden, vaktmästare, elevassistenter, med flera som arbetar i den ständigt växande andelen privatägda skolor och förskolor som finns i Sverige. Dessa arbetar inte under samma kollektivavtal som deras gelikar i kommunala verksamheter. Istället kräver företagen olika, mindre avtal. Eftersom avtalen gäller färre personer och andelen fackligt anslutna dessutom är lägre inom privata verksamheter leder detta till att avtalen på den privata sidan av branschen är betydligt sämre.
En av de tydligaste skillnaderna mellan kollektivavtalen är att i avtalet mellan Kommunalarbetareförbundet och SKL – Sveriges Kommuner och Landsting utökas din semester till 31 dagar när du fyller 40 år och 32 dagar när du fyller 50 år. Detta finns inte i de privata kollektivavtalen, med vissa undantag.
Om en kommunal skola eller förskola köps av en privat ägare när du som arbetare är 39 år så kommer dina äldre kollegor att ha 6 eller 7 dagar mer semester än du även när du fyllt 40 respektive 50 år.
Dessutom har de flesta privata kollektivavtalen lägre OB-ersättning och en lägre genomsnittlig lön än det stora kollektivavtalet för kommunala verksamheter. Angående den genomsnittliga lönen talar jag av egen erfarenhet och efter vad fackliga representanter har berättat om sina erfarenheter. Löner i ett privatägt företag faller nämligen inte under offentlighetsprincipen som lönerna inom en kommun. I ett privat företag är detta företagshemligheter under aktiebolagslagen. Och många arbetsgivarorganisationer motsätter sig ett lönestatistikavtal som skulle kunna sprida ljus över lönerna.
Barnskötarna, köksbiträdena, vaktmästarna, elevassistenterna och alla de andra arbetarna på privata skolor och förskolor har alltså sämre villkor och lägre löner än de som råkar arbeta i en kommunal verksamhet. Men inte nog med det. Statistik visar dessutom att det är färre anställda per barn i privata verksamheter. Vi ska alltså arbeta hårdare för lägre lön och mindre semester.
Företag som äger skolor och förskolor säger i debatter att de inte tar ut någon vinst. De säger att de återinvesterar i verksamheten, vilket snarare betyder att man investerar i att expandera. Skattepengar som kunde gå till personalen, eleverna och barnen på den enhet som pengarna var menade till från början, används pengarna istället till att bygga upp nya enheter.
Det kan inte vara en slump att riskkapitalbolag börjar intressera sig för branschen och det kan inte vara en slump att personal blir billigare i drift med sämre villkor och lägre löner på just de enheter som är ägda av privata företag. Vinstintresset är drivkraften i företag. Oavsett hur och när vinsten kommer. Detta är skattefinansierad välfärdsverksamhet och vinst till privata företag bör inte gå ut över personalens villkor och löner.