Under mina år som ordningsvakt har jag arbetat för flera olika bolag. Jag har behövt hantera allt från skjutvapen, knivar, suicidala människor och döda kroppar.

Och tyvärr: stödet från arbetsgivarna har varit minst sagt varierande.

Det känns som att ordningsvakter mer och mer används antingen som närpoliser – eller någon slags slit-och-släng-resurs – till allt möjligt!

Hur rättvist är det?

Och i media kan du läsa om ordningsvakter som blivit beskjutna, ordningsvakter som fått stenar kastade mot sig och väktare som blivit skjuten i benen.

Det har blivit några skyddsombudsstopp och skyddsombud har begärt olika åtgärder.

Skyddsombudsstoppet hävdes lika fort som det kom och ett av bolagen med de drabbade ordningsvakterna menar att skyddsåtgärden som föreslogs av skyddsombudet inte behövs och inte är motiverad av kostnadsskäl – eftersom ordningsvakter inte ska ge sig in i farligt arbete.

”Bästa sättet att hantera en arbetsmiljörisk är att inte utsätta sig för den” 

Självklart så ska vi ordningsvakter inte ge oss in i farliga situationer i onödan, men många gånger så hamnar vi mitt i en redan pågående konfliktsituation, utan att vi själva har valt det.

Samtidigt så vill bland annat Moderaterna att ordningsvakter ska avlasta polisen – något som polisfacket också har ställt sig positiv till.

Förstår ni hur galet detta är? Å ena sidan tycker arbetsgivaren att ordningsvakter inte ska ge sig in i riskfyllda situationer och å andra sidan vill politiker och polisfacket att de ska vara på plats och täcka upp för att det inte finns nog med poliser.

Allmänheten behöver en snabb lösning – men får då också personal som egentligen inte är tillräckligt utbildade för uppgiften.

Signalerna och direktiven om vilken roll och vilket jobb en ordningsvakt ska ha har aldrig varit så förvirrande som nu.

En ordningsvakt ska ”Medverka till att upprätthålla allmän ordning” kan man läsa på polisens hemsida.

Vad innebär det egentligen?

För alldeles oavsett om ordningsvakter ska ge sig in i farliga situationer eller inte, så lär situationerna dyka upp. Det vet jag. Och om en ordningsvakt, i stället för polisen, är först på plats, så kommer hon eller han också att behöva utföra rent polisiärt arbete, men då utan adekvat utbildning och utrustning. 

Jag ser i olika forum för ordningsvakter att vissa nu börjar förespråka att de bör få tillgång till både elpistoler och skjutvapen.

Och jag förstår dem. Jag förstår känslan av utsatthet, framförallt när det många gånger känns som om vaktbolagen inte tar vår arbetssituation på allvar.

Men att utrusta oss med vapen är inte rätt väg – inte i en redan förvirrad arbetssituation.

När man känner sig utsatt, så tenderar man att gå in i ett aggressivare tänk. Men istället för att fokusera på hårdare tag, bör vi sträva efter en bättre arbetsmiljö och en adekvat utbildning.

Sveriges myndigheter, näringsidkare, facket och vaktbolagen måste nu ta sitt ansvar! 

Medan politikerna tar tid på sig att debattera och lägga förslag om nya utredningar och lagändringar som ska reda ut den här situationen, så vet jag vilken typ av uppdrag som jag vill ha.

Från och med nu är det trevliga event, konserter och lugna krogar som gäller. Mina år i miljöer som kräver att jag måste riskera mitt liv och min hälsa är slut. 

Jag är inte polis. Jag vägrar att vara ”låtsaspolis”, jag är utbildad ordningsvakt och ska medverka till att upprätthålla den allmänna ordningen.  

Varken mer eller mindre.