TT:s efterforskningar tidigare i veckan visade att även Sverige har utsatts för så kallade cum-ex-bedrägerier.
Man kan fråga sig varför Skatteverket inte gjort dessa efterforskningar själv efter vad som uppdagats i andra länder.
Skatteverket bör emellertid nu genomföra en internutredning i syfte att försöka skaffa sig en uppfattning om omfattningen och varianterna av dessa bedrägerier.
De skattemedel som har stulits ur statskassan genom cum-ex-bedrägerier är dock troligtvis småpotatis jämfört med de som gått förlorade genom cum-cum-upplägg.
Denna typ av aggressiv skatteplanering innebär kortfattat att aktier, precis före utdelningstillfället, lånas ut eller tillfälligt avyttras till en svensk ”bulvan”. Eftersom bulvanen är registrerad ägare till aktierna tillfaller utdelningen bulvanen.
Sedan återlämnar eller säljer bulvanen tillbaka aktierna, normalt till samma pris, men betalar den andra parten erhållen utdelning eventuellt med avdrag för en premie. Därmed behöver den ursprungliga utländska aktieägaren inte betala någon källskatt på utdelningen.
Den skatteregel som finns för att stoppa cum-cum-upplägg, den så kallade bulvanregeln, har tillämpats i ytterst få fall. Skatteverket har motiverat detta med det svåra bevisläget.
Vi håller med om att bulvanregeln i nuvarande form är svår att tillämpa. I det så kallade Carnegie-målet från 2007 prövade dock Kamaren i Sundsvall för (såvitt känt) första gången bulvanregeln och ansåg den tillämplig på upplägget.
Mot denna bakgrund inställer sig oundvikligen frågan vilka åtgärder Skatteverket vidtog efter Carnegie-målet för att förhindra nya cum-cum upplägg. Rättsläget förefaller i alla fall inte ha klarnat i frågan.
Regeringen fick en möjlighet att skärpa lagstiftningen 2015 när den så kallade ’anti-missbruksregeln’ skulle implementeras efter EU:s revidering av moder- och dotterbolagsdirektivet.
Motståndet från näringslivets remissinstanser var dock så kompakt att regeringen i praktiken misslyckades med att helt införa direktivbestämmelsen i svensk rätt! Bulvanregeln lämnades, trots regelns svagheter, oförändrad.
Ovanstående säger en hel del om klimatet som råder i Sverige när regering och myndigheter genom konkreta åtgärder försöker bekämpa internationell skatteflykt.
Svårigheterna att införa meningsfulla regler mot cum-cum-upplägg har medfört att det i princip är lagligt eller i vart fall uppfattats som lagligt i Sverige att skinna staten på skattemedel via cum-cum-upplägg. Åtskilliga miljarder har sannolikt gått förlorade via dessa upplägg.
Det går emellertid utan problem att komma åt aggressiv skatteplanering via cum-cum-upplägg.
Många länder har nästan helt strypt möjligheterna genom att införa en minimitid (”karenstid”) som aktierna måste innehas före och efter utdelningstillfället.
Den som ansöker om återbetalning av källskatt har ofta också bevisbördan för att aktielånet eller annan berörd transaktion som genomförs under karensperioden i sin helhet är affärsmässig.
Regeringen håller just nu på och utreder aktuell lagstiftning (Kupongskattelagen).
Vi har därför ett gyllene tillfälle att införa regler som en gång för alla sätter stopp för cum-cum-upplägg i Sverige. Det förutsätter dock att det finns en blocköverskridande politisk vilja att skydda det svenska beskattningsunderlaget mot internationell skatteflykt på sätt som sker i flertalet andra OECD-länder.
Den samlade politikerkårens öronbedövande tystnad i ljuset av skandalen inger inte hopp.
Som jämförelse kan nämnas att det franska parlamentet redan har tillsatt en blocköverskridande kommission som skall utreda cum-cum och cum-ex-uppläggen.
Franska regeringen har uttalat att de kommer agera ”skoningslöst” om det visar sig att brott begåtts och franska åklagarmyndigheten har inlett förundersökning om skattebrott efter anmälan av franska parlamentsledamöter.
Den dränering av det svenska beskattningsunderlaget som pågått under de senaste 20 åren kan inte fortsätta i längden.
Även industrins intresseorganisationer måste komma till denna insikt. Det motverkar långsiktigt industrins egna intressen att blockera alla möjligheter för sittande regering att effektivt bekämpa aggressiv skatteplanering.
Sverige är dömt att i slutändan förfalla i politisk extremism om inte samtliga parter i samhället börjar ta samhällsansvar och gemensamt börjar verka för införandet av långsiktigt hållbara regler som syftar till att skydda vår gemensamma skattebas.