Folkhälsomyndigheten presenterade i veckan en ny rapport om att sprutbyte bör införas i hela landet. Bakgrunden är att 800 narkotikamissbrukare smittas av Hepatit C varje år.
Folkhälsomyndigheten har gått igenom vilka åtgärder som behövs för att förbättra hälsan i denna utsatta grupp. Bland annat lyfts sprutbytesverksamhet, där missbrukare får tillgång till nya, rena injektionsverktyg som nålar och sprutor.
Det primära målet med sprutbytesverksamhet enligt lagstiftningen är att förebygga spridning av hiv och andra smittsamma sjukdomar. Men sprutbytesverksamheten handlar om så mycket mer än att bara dela ut rena kanyler.
Verksamheten gör så mycket mer såsom rådgivning, testning och vaccination mot sjukdomen.
En av fördelarna med sprutbyten är att sjukvården kommer i kontakt med en grupp patienter som oftast inte hade sökt till vården på annat sätt.
Många av dessa sprutnarkomaner lever i djup misär och kan i sprutbytesverksamheten fångas upp av sjukvården.
Det finns en stor rädsla bland beslutsfattare att införandet av sprutbytesprogram skulle vara ett steg mot legalisering av narkotika.
Ett erbjudande om rena kanyler till sprutnarkomaner, som ofta lever under mycket tuffa förhållanden och ibland djupaste misär, förhindrar att dessa smittas av sjukdomar som inte går att bota.
Så låt oss inte göra denna smittskyddsfråga till en fråga om narkotikapolitik.
Att denna sammanblandning görs är en av anledningarna till att frågan om sprutbyte splittrar Moderaterna och även andra partier.
För några år sedan frågade exempelvis vår partikollega Catharina Elmsäter-Svärd förmodat retoriskt i SvD ”Vad är det som garanterar att de rena sprutor som delas ut inte säljs vidare eller återanvänds?”.
Det finns förstås inga garantier för hur enskilda brukare gör. Men utan tillgång till rena sprutor så finns ju inget annat alternativ än att återanvända begagnade. På vilket sätt är det bättre?
Förra året skrev två andra moderata partikollegor i GT, Hampus Magnusson och Anti Avsan, att ”Den restriktiva narkotikapolitiken i Sverige har ett brett politiskt stöd och har varit framgångsrik i en internationell jämförelse. Det tycker vi är bra.”
Att det politiska stödet har varit brett innebär tyvärr inte att de åtgärder som har vidtagits har varit bra. Och framgångsrikt?
Sverige har visserligen färre missbrukare per tusen invånare än många andra länder, men samtidigt många fler dödsfall bland missbrukare.
EMCDDA, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, rapporterar att det relativt liberala Nederländerna har ungefär åtta narkotikarelaterade dödsfall per miljon invånare. Sverige har 40.
Tillgång till rena sprutor för att minska smittspridning bland narkomaner är ett sätt att minska den här dödligheten.
En rädsla för att dela ut rena sprutor skulle tolkas som att man vill legalisera narkotika. Ingenting kunde vara mer fel.
Vi vill att andra landsting och regioner lyssnar på slutsatserna i Folkhälsomyndighetens rapport och tar efter Region Skåne och inför sprutbytesprogram.
Det är dags nu.
Medan en del politiker sitter på höga hästar, som kommunalrådet Marina Johansson (S) i Göteborg, och menar att man inte ska ”förse dem med redskap som faktiskt leder till döden” så försöker vi göra vad vi kan för att faktiskt hjälpa några av våra mest utsatta medborgare.
Det är vår förbannade skyldighet som folkvalda politiker.