Marcus Birro skriver på SVT Opinion en känsloladdad text om hotet av islamistiska terrordåd.
Han talar om obekväma frågor som bör ställas, och om ansvar och skyldigheter för att kampen mot terrorismen ska kunna lyckas.
Sedan undrar Birro: ”En av dessa skyldigheter är att ta det berömda bladet från munnen. Var är de muslimska samfunden i den här debatten? Hur kommer vi till rätta med detta bottenlösa hat?”
Här har Birro helt rätt. Muslimska företrädare bör öppet och tydligt fördöma dylika terrordåd, dels för att de sker i deras religions namn, dels för att muslimer riskerar att falla offer för terrorns propaganda.
Det behövs därför inflytelserika muslimska röster som verkar som en motpol till hatet.
Jag vill informera Birro om att jag själv sedan 2013 publicerat ett 40-tal artiklar och intervjuer i svensk media där jag som muslimsk företrädare fördömt och tagit avstånd från terror i islams namn, samt med religiös argumentation motbevisat terroristernas världsbild. (Materialet finns på min blogg.)
Min församling, Islams Ahmadiyya Församling, har aktivt anordnat seminarier, skolbesök och öppet hus för att övertyga allmänheten om att islam är en fredlig religion, och att våldsverkare inte ska få vara dess representanter.
I år visades vårt program på ABF Stockholm på SVT Forum.
Vår församling bedriver även kampanjen ”Stoppa krisen”, för att motverka både radikalisering och islamofobin i samhället – vilka båda utgör ett hot mot det demokratiska, öppna samhället.
I maj besökte vår ledare Hans helighet Mirza Masroor Ahmad Sverige, en global ledare med följare i 206 länder.
Under hans intervjuer i svensk media betonade han att islam inget har att göra med våldsbejakande extremism, och att religionen lär ut lojalitet och kärlek gentemot det land som man lever i.
Kanske behöver media bli bättre på att lyfta fram dessa islams inre röster som bistår myndigheter i kampen mot extremism, så att Birro och andra undrande ska få kännedom om arbetet.
Kanske bör muslimska församlingar vara mer aktiva och framträdande i sitt arbete.
Men en sak är säker; myndigheter, media och religiösa församlingar behöver samarbeta för att få bukt med en av vår tids absolut största utmaningar.
