Felicia Sundmark skriver att den minsta gemensamma nämnaren för sexuella övergrepp är att de begåtts av så kallade ensamkommande flyktingungdomar. Det är direkt felaktigt.
Polisen i Värmland har nu backat och tagit tillbaka sitt uttalande om övergreppen på Putte i Parken, då det visat sig att de misstänkta förövarna är av olika åldrar och bakgrund – men att alla är män.
Enligt Brottsförebyggande rådet Brå finns det däremot en gemensam nämnare i 97 procent av fallen av sexuella övergrepp som begicks under 2015, nämligen att förövaren varit en man.
Journalistiken bär ett stort ansvar i hur sexuella övergrepp uppfattas av samhället.Vi kan se skillnader i hur det rapporteras olika om olika gärningsmän; om brottet begås av en “etnisk svensk” nämns inte detta, men om förövaren är född i ett annat land anses det plötsligt relevant för artikeln.
När det framkom att den man som satt skräck i hela Umeå under lång tid var en “vanlig vit man” så valde man att fokusera på det mest avvikande man kunde hitta – hans små fötter.
När något hemskt händer i vår närhet försöker vi snabbt distansera oss från gärningsmannen. Han är inte som oss. Han är född i ett annat land, han kan inte vara som oss.
Eller – han har ju så små fötter, han är inte som oss. Han är avvikande. Någon annan.
Men sexuella övergrepp sker överallt, hela tiden. Förövarna finns också överallt i vår närhet. Vi måste våga se det för att kunna förändra strukturerna i grunden.
De allra flesta våldtäkter, trakasserier och misshandelsfall sker av en man som den utsatta på något sätt har en relation till. Den kan vara en pojkvän, en kompis, en kollega, ett ragg från krogen. En man hon länge eller bara en stund har känt förtroende för.
Den farligaste platsen för kvinnor är hemmet. Hemmet som ska vara synonymt med trygghet.
Sundmark skriver att det är ett kulturellt betingat beteende att begå sexuella övergrepp. Men bara om du är från en annan kultur än den som anses svensk. Då har det inte ett dugg med kultur att göra. Detta argument baseras på att våldtäkt har varit olagligt i Sverige länge.
Men låt oss ta en kort historielektion. Historiskt sett har våldtäkt inte betraktats som ett sexualbrott i Sverige. Idén om att individen ens har en sexualitet är något som vuxit fram de senaste tvåhundra åren.
Innan våldtäkt började ses som ett sexualbrott betraktades det som ett fridsbrott, ett ordningsbrott eller ett frihetsbrott.
Fram tills mitten av 1600-talet var våldtäktsbrott en “uppgörelse mellan män” och det var som mäns egendom kvinnan hade skyddsvärde. Först år 1965 blev det olagligt med våldtäkt inom äktenskap.
Det är ingen som påstår att sexuella övergrepp enbart begås av vita män med maktpositioner.
Våldtäkter sker inom alla kulturer, religioner och samhällsskikt – den minsta gemensamma nämnaren är att de i 97 procent av fallen begås av män. Det är här vi måste börja arbeta förebyggande, för att inte fler förövare ska skapas.
En bra början är samtalet. Att bjuda in till #killmiddag för att prata om hur manlighetsnormer påverkar män och hur de går att förändra.
Prata med era söner, era kompisar och andra män i er närhet.
