Det är välkommet att den viktiga frågan om skolan engagerar tankesmedjan Tiden. Jag delar också frustrationen och instämmer i att det är ett stort misslyckande för hela samhället att så många elever i Sverige lämnar den obligatoriska grundskolan utan godkänt i alla ämnen.
Detta innebär att alla ungdomar inte har behörighet till gymnasieskolans yrkes- respektive högskoleförberedande program.
Däremot instämmer Liberalerna inte i de slutsatser och förslag som tankesmedjan med instämmande av ABF och Unga Örnar undertecknar i sitt debattinlägg ”Svensk skola är en effektiv utsorteringsmaskin”.
För det första måste skolan åter fokusera på kunskapsuppdraget. Det förutsätter dock trygghet och studiero i klassrummet vilket inte alla elever har idag. Den bilden framkommer tydligt i Skolinspektionens rapporter.
Och det är i synnerhet på skolor i utsatta områden eller i områden med tyngre socioekonomiskt underlag som problemen är som störst – och där åtgärder omgående måste vidtas om vi verkligen vill förbättra resultaten på alla skolor.
Det är de elever som behöver mest stöd i skolan som drabbas av stöket i klassrummet och det är på dessa skolor som ledarskapet hos rektorer och inte minst lärarna behöver förstärkas.
Svaret kan aldrig vara kosmetiska förslag som att ta bort betygssteget F i skalan.
Elever ska få det stöd de behöver, vi har till och med skärpt skollagen för att understryka vikten av att skolpengen tar hänsyn till detta. Men för de som inte uppnår kraven så måste hela skalan användas även när man inte blir godkänd.
Det är bara att lura eleverna om man låtsats att de är godkända fast de inte är det. Dessutom har vi fortfarande ett kvalitetsproblem i svensk skola, eftersom en del elever som godkänns i så väl grund- som gymnasieskola egentligen inte skulle ha haft godkänt betyg.
Den socialdemokratiska experimentverkstaden måste upphöra. I Västerås och på andra orter testade S-politikerna allt från att kräva godkänt i tre ämnen för att antas till gymnasiet till så kallade noll poäng intag, det vill säga att elever fick komma in på gymnasiet oavsett behörighet och oavsett om de hade godkända betyg från grundskolan.
Om debattörerna verkligen tror att det löser problemen att trolla bort alla obehöriga så vill jag varna för konsekvenserna.
Rätt snabbt innebar den modellen att nivån sänktes rejält i gymnasieskolan, eftersom anpassning till de med lägst förkunskaperna krävdes.
Hälften av eleverna avbröt utbildningen relativt snabbt och slogs direkt ut från skolsystemet, den andra halvan fortsatte några år till men slutförde aldrig gymnasiet med ett slutbetyg.
Kraven i grundskolan måste tvärtom upprätthållas och förväntningarna måste höjas generellt sett. Flera studier visar dessutom att detta har positiva effekter.
Att sänka kraven och därmed förväntningarna på landets elever saknar stöd. Dessutom föreslås att eftersom många blir underkända i det viktiga ämnet matematik så ska den inte längre utgöra ett kärnämne. Det vore vansinnigt och en helt felaktig signal att plocka bort detta krav.
Istället måste vi öka matematikundervisningen, öka andelen ämnesbehöriga lärare, utveckla pedagogiken och metodiken. Vi ska stärka forskningen kring matematikämnet och istället komma åt problemet med ständiga vikarier, inställda lektioner och att elever undervisas av personer som inte är matematiklärare.
Den lärarledda undervisningen måste prioriteras. Det är inte ovanligt att elever tvingas till självarbete ju högre upp de kommer i högstadiet.
På gymnasiet finns det flera reformer som behöver göras inte minst för att stärka yrkes-och lärlingsutbildningen och öka branschens medverkan. Men argumenten håller dessutom inte, för ska vi även ta bort ämnet svenska som kärnämne om fler elever blir underkända?
Lösningen på skolans problem återfinns i grundskolan. Och den viktigaste faktorn är lärarna och deras kompetens och villkor, men även faktorer som arbetsro och trygghet. Tyvärr lyser förslag för att lösa dessa problem med sin frånvaro i tankesmedjans rapport.