GÖTEBORG 2016-08-24 Två dagar efter handgranatsattacken mot en lägenhet på Biskopsgården där en åttaårig pojke dödades FOTO Adam Ihse / TT /
Dagar efter handgranatsattacken mot en lägenhet i Biskopsgården där en åttaårig pojke dödades. Foto: Adam Ihse / TT
Debattinlägg

”Så skapar vi en fredsprocess i förorten”

Våldet ·

”I alla våra områden finns det informella ledare. De är lärare, tränare, religiösa ledare, mammor, lokala handlare, eldsjälar som tillsammans kan mobilisera och skapa förutsättningar för fredsprocesser”, skriver Camila Salazar Atías, Peter Svensson och Johan Oljeqvist.

Om debattörerna

Camila Salazar Atías
Kriminolog och Kunskapsområdeschef, Fryshuset
Peter Svensson
Metod och utvecklingsansvarig Passus, Fryshuset
Johan Oljeqvist
VD Fryshuset

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Den åttaårige pojken som dödades av en handgranat i Biskopsgården i Göteborg är inte första utomstående offret som drabbats i konflikter mellan olika rivaliserande gäng.

Det är alltid otroligt tragiskt och fruktansvärt för alla de drabbade, speciellt när det är barn som drabbas.

Det gängrelaterade våldet får aldrig bli normaliserat. Att växa upp och redan i tidig ålder ha sett och upplevt mord på nära håll får aldrig bli vardag. Vi får aldrig ge upp även om det kan kännas hopplöst.

Tyvärr finns det inga snabba lösningar.

På Fryshuset har vi arbetet med avhopp från kriminella gäng i sex år och vår erfarenhet visar att de flesta inom gängmiljön är trötta på livet där och många vill hoppa av.

De vill lämna gänget men tvekar på grund av rädslan för de okända Svensson-livet.

Rädsla för att bli ensam, över att inte vara någon.

Efter att ha levt i en kriminell miljö stora delar av sitt liv så blir den också kontroversiellt nog den enda trygga platsen.

Idag saknar många unga i våra socioekonomiskt svaga områden hopp, drömmar och kunskap om hur de ska sig in i samhället. De som i dag levererar hopp är de som står i centrum och säljer narkotika, i vissa fall helt öppet.

De erbjuder ett sammanhang, en framtid och försörjning. De unga vet vad de får och inte får göra.

De bryr sig inte om vad socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter har att säga, det är inte de som har mandat över deras liv, det är inte dem som kommer att erbjuda dem en framtid.

De representerar det Sverige som håller dem utanför. De behöver guidning och lokala förebilder som visar dem hur de kan ta sig in i samhället.

De unga män som är inblandade i konflikterna, i de kriminella gängen är inte utomjordingar. De är alla en del av vårt samhälle med relationer, kontakter och familjer. De har alla något gemensamt.

De vill absolut inte att deras nära och kära råkar illa ut. Därför är de motiverade till en förändring.

I våra socioekonomiskt svaga områden där, enligt Jan Edlings rapport Förorterna som moder Svea glömde, 26 procent av de unga varken är i arbete eller studier och där nästan 29 procent av ungdomarna i tio år gått ut grundskolan utan en gymnasiebehörighet är utbildning en avgörande faktor för att komma in i samhället.

För många personer behövs, förutom den formella utbildningen, även andra typer av bildning, till exempel KBT-inriktade program som arbetar med aggressioner och impulsstyrt agerande som kan resultera i våldsdåd.

Studier visar att vi alla reagerar per automatik på situationer som vi känner igen och som vi möter i vardagen. Det betyder att vi utan att reflektera hanterar vissa situationer enligt vad vi har sett eller mött tidigare.

Man menar att om man sett och förstått att visa situationer alltid löses med våld så är det så vi kommer fortsätta att lösa dem om vi inte går inte medvetet bryter beteendemönster.

Därför har man i Chicago arbetat med att förändra beteendemönster och ”lära om” hur vi agerar i vissa givna situationer speciellt relaterade till våldsdåd.

På så vis har man lyckats få ner våldsdådshändelser i de grupper som genomgått programmet med 44 procent.

Men utbildning måste också leda till arbete.

Drömmen om att vara gangster föddes kanske utifrån en önskan om att få bli sedd, hörd och bekräftad. I brist på andra alternativ sökte man sig till den miljö som välkomnar en.

Därför är det otroligt viktigt att samhället de kommer tillbaka till vågar anställa dem även om de har ett kriminellt förflutet.

Även civilsamhället och föräldrar har i detta sammanhang en viktig roll när det gäller att försöka stoppa den pågående våldsspiralen.

I alla våra områden finns det informella ledare.

De är lärare, tränare, religiösa ledare, mammor, lokala handlare, eldsjälar och så vidare som tillsammans kan mobilisera och skapa förutsättningar för fredsprocesser.

Men för att lyckas med det kan de behöva en neutral och icke hotfull plats för att starta en fredsprocess.

När våra unga väljer att gå med i gäng är det ett misslyckande för vårt samhälle. Deras val speglar en brist på vägar in till gemenskap. Det speglar ett rationellt val i en irrationell värld. För att minska våld och kriminalitet är hopp om en framtid avgörande.

Ett samordnat och långsiktigt förebyggande arbete är vad vi behöver åstadkomma. Tillsammans måste vi vara villiga att ta ansvar genom att se, agera och ge vettiga alternativ.

Alternativ som skapar hopp om en framtid är vårt främsta verktyg för att inga fler unga människor ska bli skjutna på våra gator.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.