Sedan den här texten publicerades har Migrationsverket ändrat sitt beslut, lillebrodern till 18 åringen som tog sitt liv får stanna i Sverige.
-------------------

Igår spreds nyheten över Sverige om den 18-åriga ensamkommande pojken som tog sitt liv. Efter två års väntan hade beskedet om utvisning till Afghanistan nått honom.

Det här är en fullkomlig tragedi.

Sällan har väl ett fall så tydligt satt ljuset på så många problem med dagens politik samtidigt. Ett fall som också var berättelsen om en 18-årig pojke som tog sitt liv för att rädda sin yngre bror.  

Pojken och hans bror kom hit 2015, 16 respektive 14 år gamla. Sverige utvisar inte minderåriga och många av de som kom hösten för två år sedan var under 18 när de påbörjade sin asylprocess. Normalt tar den några månader, men när så många kom samtidigt har en stor andel väntat två år på beslut.

LÄS MER: Migrationsverket fortsätter utvisa till Afghanistan

Många har hunnit fylla 18 år och löper nu hög risk att utvisas. Detta drabbade den 18-årige synskadade pojken. Att unga människors liv avgörs av ett kaos i byråkratin är varken rättssäkert eller rättvist.

Den äldsta pojken levde med en synskada så grav att han i princip var blind. Hans lillebror hade tagit hand om honom hela hans liv.

Nyss fick den yngre brodern sitt asylbeslut: utvisning till Afghanistan. Och än en gång pekar ett fall på våra otillräckliga lagar.

Barn utvisas inte om det saknas ett ordnat mottagande i hemlandet. I det här fallet hänvisade man till att den äldre brodern också skulle utvisas – alltså 18-åringen som haft sin lillebror till hjälp hela sitt liv.

Att det överhuvudtaget kan ses som ett ordnat mottagande för ett barn tycker vi är helt oacceptabelt.

Och förra veckan tog alltså denna 18-åring sitt liv.

Tog pojken sitt liv för att han trodde att det kunde vara det sista hoppet för hans bror? Det kommer vi aldrig säkert att få veta. Men vi kan förhindra att det sker igen.

Vad säger det om säkerhetsläget i Afghanistan när unga människor gång på gång hellre dör än lever i landet de utvisats till?

Vad säger det om aggressiviteten i svensk politik när en ung pojke tar sitt liv för att rädda sin bror? Är inte det, det yttersta tecknet på att politiken måste förändras?

I Tysklands val i helgen var högerextrema AFD en vinnare. Invandring var den viktigaste valfrågan för tyska väljarna. AFD nådde framgångar för att de lyckats sprida oro.

Sverige kommer troligtvis gå samma öde till mötes.

När vi stänger gränsen och fortsätter med samma aggressiva politik, när unga tar sitt liv, visar vi att det finns något att oroa sig över.

Vill du, Stefan Löfven, att Sverige ska skyddas mot främlingsfientliga krafter så gör du rimligtvis samma analys som vi – och landar nog också i samma slutsats.

Först när vi bygger en framtidstro på att de här unga människorna kommer att få ett bra liv här så kan vi bygga bort rasismen.

Vi vill:

• stoppa utvisningarna till Afghanistan
• låta alla unga som var under 18 när de kom 2015 ska få stanna
• fortsätta prioritera psykisk vård till nyanlända unga
• stärka lagarna som skyddar barn från att utvisas till länder där ingen tar emot dem

Löfven, du borde oroa dig över vilka dörrar du lämnar helt öppna för rasisterna. Över att politiken slutat utgå från medmänsklighet.

Du borde oroa dig över att ensamkommande i vår generation hellre dör än tar konsekvenserna av politiken.

Men det du inte behöver oroa dig för Stefan Löfven, är unga människor som vill utbilda sig, arbeta och vara lyckliga här. Så låt dom stanna.