Idag är det den internationella dagen mot missbruk av och olaglig handel med narkotika, vars syfte är att uppmärksamma alla som på något vis har påverkats av de konsekvenser som narkotikamissbruk leder till.

Alla som har direkt eller indirekt erfarenhet av narkotikamissbruk kan intyga att det sällan bara påverkar den drabbade, utan alla i den närmaste omgivningen.

Vad som ofta börjar med svårigheter att sköta jobb eller skola leder inte sällan till regelrätta personlighetsförändringar, brustna relationer, försämrad långsiktig hälsa – eller i värsta fall att den drabbade mister livet.

Folkhälsomyndigheten har tidigare konstaterat att den narkotikarelaterade dödligheten fortsätter att vara ett problem i Sverige.

Detta i kombination med att anmälda narkotikabrott har ökat med en tredjedel det senaste decenniet gör det fullt förståeligt att många föräldrar känner oro över att deras barn ska komma i kontakt med droger.

Ett annat problem som uppmärksammats de senaste åren är försäljning av narkotika via internet, vilket är ett relativt lättillgängligt sätt för unga att få tillgång till olika former av preparat anonymt.

Då nya former av syntetiska droger når marknaden med jämna mellanrum har många preparat dessutom inte hunnit bli narkotikaklassade ännu, vilket ytterligare komplicerar situationen.

De absolut viktigaste åtgärderna för att komma tillrätta med missbruket är ett aktivt förebyggande arbete och insatser redan i tidig ålder, och här spelar skolan en central roll.

Då skolan har regelbunden och omfattande kontakt med unga utgör det ett naturligt forum för att arbeta med både förebyggande insatser för att begränsa användning och spridning av droger, samt med att tidigt upptäcka och hjälpa elever som brukar narkotika.

Här är obligatoriska drogtester och utbyggd skolhälsovård viktiga verktyg för att upptäcka riskbeteenden, vilket möjliggör mer framgångsrika behandlingsinsatser. Skolor bör även tillåtas ingripa vid behov, och samhället markera mot droger i högre grad än idag så att grupptrycket att testa sinnesförändrande preparat bland elever minskar.

Det är också viktigt med en ökad kompetens i beroendelära bland skolans anställda och socialtjänst för att kunna möta den verklighet som råder idag, och därmed stå trygga i sin yrkesroll.

Som exempel kan vi även lyfta fram min hemkommun, Söderhamn, som aktivt jobbar för att uppmuntra unga till att välja bort skadliga substanser.

Verktyget kallas Be-Smart och är en kontraktsmodell där ungdomar, i samråd med sina föräldrar, tar ställning genom att skriva på ett kontrakt som möjliggör att man också får ta del av olika aktiviteter, förmåner och evenemang. Man har även ett gratis, nyktert, drog och rökfritt skolavslutningsevenemang, där även restauranger och butiker avstår från att sälja alkohol under arrangemanget.

På så sätt tar flera delar av samhället ett gemensamt ansvar för att unga inte vänder sig till sinnesförändrande substanser.

Naturligtvis behövs vård och stöd för de som fastnat i missbruk och beroende, för att inte tala om brottsbekämpande insatser från tull och polis.

Men skall vi på allvar komma tillrätta med det växande problemet är det helt avgörande att fokus ligger på prevention och tidig upptäckt, i syfte att informera om farorna med narkotika och därmed minska användningen och nyrekryteringen bland unga.