Att alkoholmissbruk under graviditeten kan orsaka svåra skador på barnet – missbildade organ, tillväxthämning och utvecklingsstörning – upptäcktes på 1970-talet.

En viktig uppgift för mödrahälsovården är att tidigt identifiera missbrukande kvinnor och hjälpa dem att sluta dricka för att förhindra fosterskador.

Det är glasklart att stora mängder alkohol skadar fostret. Vad som är kontroversiellt är effekten av lätt till måttligt intag av alkohol under graviditeten.

Jag har i en intervju i SvD berättat att danska studier inte visar någon skadlig effekt på barnet av att mamman dricker måttliga mängder alkohol under graviditeten. Det gäller bland annat barnets intelligens och koncentrationsförmåga. De danska studierna är relevanta för svenska förhållanden, eftersom vi liknar varandra i vanor och genetik. Dessutom är studierna både stora och välgjorda.

Jonas Ludvidsson och 10 medförfattare menar nu att jag bara lyfter fram studier som stödjer min tes, men ignorerar den samlade vetenskapliga bedömningen.

De hänvisar i stället till en metaanalys som de påstår ger belägg för att lätt alkoholintag under graviditeten är fosterskadande. Men denna meta-analys kommer faktiskt fram till i stort sett samma resultat som de danska studierna.

Meta-analys är en systematisk sammanställning av alla studier inom ämnet fram till en viss tidpunkt. Kvaliteten på varje studie värderas och resultaten från studier av tillräckligt hög kvalitet vägs samman. På så vis får man ett långt större underlag än i enskilda studier. 

Ludvigsson skriver: ”Meta-analysen visar att även måttlig alkoholkonsumtion, långt under nio glas vin per vecka, är associerad med sämre kognition” (hos barnet).

Men Ludvigsson och hans 10 medförfattare har alla läst fel.

Så här står det i meta-analysens sammanfattning: ”We observed a significant, albeit small, positive association between mild-to-moderate prenatal alcohol exposure and child cognition”.

Barn vars mammor druckit låga till måttliga mängder alkohol under graviditeten hade alltså en smula högre värden på intelligenstesterna än barn vars mammor inte druckit alls. 

Därav kan man förstås inte dra slutsatsen att man får intelligenta barn av att dricka alkohol. En förklaring kan vara att mammor som dricker lite alkohol är en smula intelligentare än de som inte gör det; intelligens är starkt ärftligt.

Totalt har metaanalysen undersökt effekten på sju neuropsykologiska funktioner hos barnet (t.ex. motorik, språkutveckling och beteende).

Låg alkoholkonsumtion under graviditeten var inte förknippad med försämring i någon enda av dessa funktioner.

Vid måttlig konsumtion sågs en liten negativ effekt på ett av de sju måtten, nämligen ”beteende”. Inte heller detta behöver nödvändigtvis orsakas av alkoholen i sig, utan skulle kunna bero på genetiska eller sociala faktorer.

Man kan alltså konstatera att den samlade vetenskapliga bedömningen, enligt den senaste metaanalysen från 2014, stämmer väl med vad de danska studierna visat.

Alltså att man inte ser några negativa effekter på barnets neuropsykologiska funktioner vid lätt alkoholkonsumtion (några glas vin i veckan) under graviditeten.

Jag delar Ludvigssons åsikt att det behövs en offentlig diskussion om alkohol och graviditet byggd på fakta. Allmänheten måste kunna lita på att råd som ges av våra myndigheter är evidensbaserade.

Ett budskap om att lågdosdrickande ger neuropsykologiska skador på barnet är inte i samklang med dagens forskningsläge. Dessutom riskerar sådana budskap att i onödan skapa oro hos blivande föräldrar.