Häromveckan gick Storsjöbadet i Österstund ut med att de börjar sälja burkinis, och flera badhus har börjat med skilda badtider för kvinnor och män.

Vi är många som flytt från ett kulturellt och religiöst förtryck med krav på kontroll av kvinnors sexualitet och förnekande av jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vi kom hit till Sverige med högt ställda förväntningar på ett fritt samhälle. Vi ville bli en del av ett fritt land och det som den svenska kvinnofrigörelsen hade uppnått. Vi ville också stödja kvinnofrigörelsen i de länder vi kom ifrån.

Men idag ser vi med oro hur religiösa krafter steg för steg flyttar fram sina positioner här i Sverige. Vi har upplevt det, vi känner igen det, vi vill inte drabbas igen.

Religiösa normer och värderingar har alltid hjärntvättat oss att uppfatta dem som något naturligt och eftersträvansvärt. I själva verket är de ofta kvinnofientliga idéer som förtrycker.

I en feministisk regering i det svenska samhället ska behandla alla lika. Samhällets institutioner ska inte bidra till att upprätthålla ideal från länder som Saudiarabien och Iran.

En uppdelning av kvinnor och män, som i fallet med skilda badtider i simhallar, är ett bevis på islamisters makt och förmåga att driva igenom gamla regelverk i det nya landet.

Det som ser ut som en enkel lösning på ett praktiskt problem är i själva verket en kapitulation för det förtryck som vi en gång flydde ifrån.

Ett förtryck som utövas av både manliga och kvinnliga islamister.

Religion och kultur blir återigen argument som tillåts att motarbeta jämställdhet och likabehandling av män och kvinnor. När religiösa ledare får ett lillfinger dröjer det inte länge innan de tar hela handen. Börjar vi vänja oss vid att ge företrädare för den människosynen att sätta agendan, vet vi inte var vi hamnar.

Många har kommit till Sverige för att få leva i frihet, men det finns andra som vill driva landet i den motsatta riktningen – mot ofrihet.

Långsamt men målmedvetet vill de ändra vårt sätt att se på oss själva och på varandra.

Skilda badtider är inte är någon enstaka detalj, utan en del av ett systematiskt och metodiskt arbete som islamister bedriver.

En vanlig åsikt är att ”muslimska kvinnor ska få leva på samma sätt som de alltid har gjort”. Det vill säga under hijaber, burkor och i separata utrymmen när de befinner sig utanför hemmet.

Men det är ju fel! Muslimska kvinnor har inte alltid levt som idag. Tvärtom!

För den som sett bilder från Iran, Afghanistan och Egypten från 70-talet kan se att det snarare har skett en utveckling åt andra hållet, baklänges in i medeltiden.

På samma sätt kan den som vill ta del av svensk nutidshistoria se att även Sverige har blivit betydligt mindre frigjort och öppet än tidigare.

Ju mer vi uppmanas att dölja oss bakom slöjor, bakom skärmar i SFI-klasserna och på könsuppdelade kommunala bad, desto mera kommer även den infödde svensken att påverkas och se sig själv med den andres ögon.

Idag är det vi som flytt från förtryck som drabbas. Snart påverkas hela samhället.

Därför är det viktigt att uppmärksamma kulturrelativism och missriktad välvilja mot de som säger sig vilja leva i enighet med sin ursprungliga kultur och religion.

Ställ gärna frågan varför Sverige hägrade som frihetens land när de flydde för sina liv. Glöm inte att fråga vad de flydde ifrån.

Men bli heller inte förvånad om svaret handlar om just kultur och religion.