Att det är opassande att håna homosexuella, åtminstone under Prideveckan har de flesta människor förstått. Att samma sak gäller personer som inte lever monogamt har inte sjunkit in på samma sätt. Att ha den våldsamma svartsjukan som norm verkar verkar dock gångbart i massmedia, skriver Tanja Suhinina Leg. psykolog och icke-monogam.
Det här borde egentligen vara enkelt. Alla människor är olika, och olika relationer passar olika personer. Man lever som man vill och accepterar att det finns andra sätt att leva. Det borde vara så enkelt att man aldrig hånar andra personer på grund av deras relationsval eller sexualitet.
Desvärre funkar inte världen så, och man behöver förklara detta grupp för grupp. De flesta med tillgång till media har nu begripit att det är opassande att håna homosexuella, och kan man inte låta bli så bör man åtminstone avstå under Prideveckan. Att samma sak gäller personer som inte lever monogamt har inte sjunkit in på samma sätt. När äktenskap blev könsneutralt hurrade media för att alla nu kan gifta sig, och lyckades helt glömma att man fortfarande kunde vara gift med endast en person i taget. När Centern försökte föreslå antalsneutralt äktenskap i sitt partiprogram kallade Aftonbladets Anders Lindberg detta för “rena stolligheter” i sin ledarkrönika. Och nu har Aftonbladet Wendelas krönikör Malin Wollin känt att hon tvunget behöver håna icke-monogama mitt under Prideveckan.
Wollin skriver gång på gång av att hon får ångest och obehagsrys av tanken på att ha flera partners (inte olikt Erik Haag som utan tillstymmelse till problematisering fick tala om sin ångest i RFSU:s podcast Sexpodden från 5 mars). Hon beskriver sedan kärlek som att man möter HONOM eller HENNE och då dödar den som vill dela, vilket är en oroväckande normering av våldsam svartsjuka av någon som verkar tro sig sitta inne på definitionen av hur man älskar rätt. Hon säger sig inte vara någon “livsrecensent” men i kommande mening undrar hon ledande om de som vill vara med många ändå inte väntar på den rätte.
Det tolerantaste Wollin överhuvudtaget lyckas få fram att i en storsint gest säga “varsågod att leva flockvis” till personer som (och detta är alltså ett citat rakt av) “blir glad som en uppströmssimmande lax av att hålla reda på många viljor och känslor och sexlust och märkligheter och gå runt och försöka gissa vad en massa andra människor vill”. Tur för Sveriges icke-monogama att de inte behöver denna tillåtelse från Wollin för att leva som de vill. De skulle däremot behöva bättre möjligheter till att registrera sina relationer.
Jag begriper naturligtvis att Wollin är en provokatör och att skriva elakheter om andra är det hon lever för. Jag tycker dock att det är underligt att Wendelas redaktör Tove Björnlundh väljer Wollins behov av lön över polypersoners behov att slippa bli hånade åtminstone under Prideveckan. Istället skulle Wollin kunna få sitta i ett hörn och reflekera över ifall hennes svårigheter med att hitta människor att bilda relationer med kan bero på att hon är hiskligt otrevlig.