Dagligen talar vi i Sverige om ”dödsskjutningar”. Den adekvata juridiska benämningen är mord.

Igår inträffade ett synnerligen avskyvärt mord på öppen gata i min gamla hemstad Malmö. En direkt avrättning av en ung kvinna som var ute med sin nära nog nyfödda baby.

Den kusliga händelsen ägde rum väldigt nära den plats där jag senast var bosatt så länge jag var folkbokförd i min födelsestad. Nu har jag ”rymt” därifrån och bosatt mig norr om Dalälven.

Men det går dessvärre inte att fly bort från morden och skjutningarna. De kan inträffa var som helst i Sverige uppenbarligen.

Staten – genom alla brottsbekämpande myndigheter i samarbete med alla oss som finns här – måste ge järnet för att visa alla skjutbenägna galningar att det kostar i form av alldeles äkta livstids fängelse för den som är vuxen och mördar.

Lagändring krävs för att ta bort nuvarande begränsning som hänför sig till den tidigare myndighetsåldern. Vittnesberedvilligheten måste envar av oss se till att den ökar.

Skyndsam utredning om möjligheten till vittnesanonymitet i särskilda fall bör komma till stånd.

Igår var det efter presentation av en utredning mycken diskussion kring polisens satsningar. Mer borde göras åt brottsförebyggande verksamhet sades det.

I sammanhanget förtjänar framhållas att en synnerligen viktig brottsförebyggande verksamhet alltid bestått i att snabbt och effektivt utreda och klara upp inte minst de allra grövsta brotten och att genom en lyckosam lagföring se till att de skyldiga hamnar bakom lås och bom.

För den avskyvärda gärning som samtidigt med diskussionen om brottsprevention hände i Malmö finns – där så är lagligen möjligt – enligt min mening ingen annan påföljd än livstids fängelse.

Då klargörs spelreglerna för alla.

Också för dem som överväger att t ex hämnas genom fler mord. Inkapaciteringen av berörda gärningspersoner verkar också brottspreventivt. Därtill under synnerligen lång tid.

En annan utgång känns kuslig. Om alltfler gärningspersoner som använt sig av metoden avrättning kommer undan lagens – i så fall – alltför korta arm får vi en negativ spridningseffekt.

Fler i den kriminella världen kan lätt tro sig ”gratis” kunna mörda personer man av något skäl känner sig kränkt av. Mördaren kan uppleva sig vara starkare än staten.

Förtroendet för de brottsbekämpande myndigheternas bristande förmåga att klara upp de grövsta brotten minskar naturligen för varje nytt ouppklarat mord.

Men låt oss trots allt vara optimister. En misstänkt person har anhållits som på sannolika skäl misstänkt för delaktighet i mordet i Malmö. Förhoppningsvis får vi en snabb och effektiv förundersökning som efter slutdelgivning med alla inblandade leder till åtal med en lagföring som visar tydligt att ingen kommer undan.

Då visar staten Sverige sin styrka gentemot alla dem som till äventyrs funderar på mord eller på minsta befattning med ett illegalt vapen.