I lördags gick socialdemokraten Widar Andersson till hätskt angrepp mot Centerpartiet och Vänsterpartiet för att de röstat emot regeringens förslag om obligatoriska id-kontroller på bussar och tåg från Danmark.
Andersson menade att partiernas motstånd beror på att de är starkt ideologiska, extremliberala och har ”problem med att förhålla sig till verkligheterna på ett vaket sätt”.
Sällan har väl verkligheten så snabbt gett svar på tal.
I måndags meddelade SJ att de ställer in alla direkttåg till Köpenhamn. Den som vill åka tåg till Köpenhamn måste i fortsättningen byta till Öresundstågen.
I tisdags meddelade Öresundståg att de inte längre kan köra direkt till Köpenhamn. Det blir byte för alla vid Kastrups flygplats. Turtätheten halveras i rusningstrafik och tågen blir kortare än förut.
Allt för att reseföretagen ska kunna genomföra de lagstadgade id-kontrollerna. Trängsel, krångel och betydande förseningar väntar för tusentals resenärer i Öresundsregionen på grund av regeringens politik. Det är verkligheten.
Detta kommer ovanpå polisens gränskontroller av tåg i Hyllie. Redan detta en tidskrävande försening, som dessutom kräver poliser från hela Sverige.
Från Norrland tas ett 15-tal poliser, som får kolla resehandlingar i Skåne istället för att utreda inbrott, misshandel och stölder i glesbygdsområden som redan är eftersatta.
Några menar att kritiken mot kontrollerna är överdriven. ”Jag har visat pass på mina resor och det har funkat så bra” intygar många världsvana som flugit på både semester och arbetskonferens.
Men någon flygresa om året är knappast jämförbar med situationen för runt 16000 pendlare som plötsligt får sin dagliga restid till jobbet förlängd med kanske runt en timme varje dag.
Detta äventyrar hela den gemensamma arbetsmarknaden i Danmark och södra Sverige, betydande ekonomiska värden står på spel.
På Kastrup byggs i mellandagarna en barriär mellan tågperrongerna. Den ska hindra människor från att ta sig till perrongen för tågen mot Sverige. En påminnelse om vad som motiverat alla dessa åtgärder: att hindra asylsökande från att ta sig till Sverige.
Flyktingproblematiken är allt annat än enkel. Det är lika fel att blunda för överansträngda svenska kommuner och bostadsbrist som för allt fler människor på flykt i en orolig värld.
Några enkla eller helt igenom attraktiva lösningar finns inte. Det hindrar inte att gräns- och id-kontrollerna är en illa genomtänkt och långsiktigt kontraproduktiv åtgärd, där betydande resurser läggs på att hindra istället för att hjälpa människor.
Det finns särskild anledning att påpeka det sistnämnda. Från invandringskritiskt håll har höstens flyktingström, de logistiska problemen och andra partiers omorientering mötts med kaxiga påståenden om att ”Vi har haft rätt hela tiden.”
Kommunikationskaoset har redan med den här nivån på gränskontroller – Sverigedemokraterna vill gå betydligt längre – visat på det självklara svaret: ”Nej, det har ni inte. Era lösningar har varit idiotiska hela tiden.”