Under våren och sommaren 2015 försökte IS döda mig flera gånger under eldstrider och granatattacker. Jag var i Syrien illegalt för att filma kurder och västerlänningar som stred mot IS.
Jag fick trauman, men inte från striderna utan för vad jag hört från kurdiska och yazidiska kvinnor som hållits som sexslavar och gruppvåldtagits offentligt, och från män som fått sina döttrar och fruar bortrövade. Jag pratade med dem som sett människor dränkas levande eller brännas upp, som sett spädbarn få sina huvuden avhuggna.
De 300 svenska IS-terroristerna har vi haft ett sådant naivt synsätt till att endast två som filmat avrättningar har lagförts. De skar också halsen av journalister. Jag valde ändå att åka dit för vittnesmålet – det som kommer efter, det vill säga nu.
Tomas Olsson är Sveriges främste brottmålsadvokat och hans besserwisserpersona klär honom i en rättssal men hans debattartikel i SvD framstår som rättshaveristiskt trams.
Att frånta deras medborgarskap skulle inte fungera i en rättsstat om de hade blott ett medborgarskap. I England, Danmark och Tyskland gör man det när personerna haft dubbla medborgarskap och jag ser inga problem i det.
Inte heller att ändra grundlagen vid nästa mandatperiod och dra in det retroaktivt. Det finns heller inget formellt hinder att skapa lagar som dömer retroaktivt så som man gjorde i Nürnberg efter andra världskriget. Jurister är ense om att man bör undvika det men situationen nu bör ses som ett undantag.
Situationen är inte som Olsson menar att jämföra med efter andra världskriget, då man inte dömde vanliga tyska soldater. Nazityskland var ingen terroristorganisation. Definitionen på sådan är en organisation som driver ett inre krig mot sin nation.
Ett problem är däremot hur vi ska definiera terrororganisation, ska vi gå som nu efter EU? Eller vår egen? Kurdiska PKK som har nära samröre med YPG är terroriststämplade, efter påtryckningar från Turkiet, enligt EU. I auktoritära stater kan termen missbrukas.
Olsson och andra ser det som problematiskt att många är kvinnor och barn. Barnen är oskyldiga. De flesta av kvinnorna visste vad de gjorde. I reportaget från Sveriges Radios Cecilia Uddén är det ingen kvinna som ångrar sig. Kvinnor var centralt inom IS.
Man fick 72 oskulder i paradiset om man dog martyrdöden, man skulle ha flera fruar och skaffa många barn. Som jag skriver i min bok Rapport från fronten mot IS använde man sig av våldtäkt som del av ett folkmord på yazidier vilka man såg som djävulsdyrkare.
Man var väl medvetna om att barn med utomstående inte tillåts inom den yazidiska kulturen. I dokumentären Into the secret world of ISIS female skildras hur IS-kvinnor inte bara utförde logistik utan även deltog i strid och höll koll på andra kvinnor. En IS berättar hur hon gett en kvinna 40 piskrapp för att hon haft fel klädsel.
Men istället för att fokusera så mycket på de västerländska IS-kvinnorna önskar jag att mer fokus gavs åt de 3000 yazidiska kvinnor som fortfarande är försvunna.
Förra veckan hittades en massgrav med yazidiska kvinnor, den fick blott en notis i svensk media (SvD 1/3). Till skillnad mot IS-kvinnorna var de oskyldiga.
