Efter kohandel på stats- och regeringschefernas toppmöte första veckan i juli nominerades Tysklands skandalomsusade försvarsminister Ursula von der Leyen till jobbet som chef för EU-byråkratin i Bryssel.
För några år sedan sågs von der Leyen som en ambitiös försvarshök och potentiell efterträdare till Angela Merkel men hennes år som familje-, arbets- och försvarsminister har kantats av så många skandaler, att hon inte längre var aktuell när kristdemokratiska CDU valde Merkels efterträdare.
De ständiga skandalerna i kombination med von der Leyens vilja att föra över makt till EU-nivå förklarar varför endast en tredjedel av tillfrågade tyskar i en färsk ARD-undersökning anser att von der Leyen kommer bli en bra kommissionsordförande.
Enligt samma undersökning anser hela 45 procent av tyska kristdemokratiska väljare att von der Leyen inte kommer bli en bra kommissionsordförande.
Bland unga tyskar är hon känd som ”Zensursula” efter att hon som familjeminister stått i bräschen för inskränkningar av yttrandefriheten på internet.
Socialdemokraterna som regerar tillsammans med CDU beskyller henne för försvarets ”katastrofala tillstånd”.
Precis som sin företrädare Jean-Claude Juncker, som nominerades efter att han tvingats avgå som premiärminister i kölvattnet av en spionskandal, nomineras åter en misslyckad politiker som är impopulär på hemmaplan till unionens toppjobb.
Junckers mandatperiod dominerades av Storbritanniens beslut att lämna unionen. Den främsta underliggande orsaken till Brexit var EU:s brist på flexibilitet i migrationsfrågan.
Trots vetskap om detta vägrar von der Leyen tänka om.
Istället hoppas hon att britterna stannar kvar bara de ges mer tid.
Hon personifierar den gruppmentalitet som genomsyrar den politiska klassen och som lett till ett decennium av konstant krishantering.
Von der Leyen har uttalade ambitioner om ett Europas Förenta Stater med egen armé som avskaffat kravet på enhällighet inom utrikespolitiken och i skattefrågor.
Hennes agenda innebär en massiv överföring av makt till Bryssel som hotar att fortsätta splittra unionen precis som eurokrisen och migrantkrisen gjort.
Vad som krävs för att stoppa splittringen i Europa är inte mer lagstiftning, reglering och större EU-budget, utan mer frihet, frihandel och en verklig lösning på migrant- och eurokrisen.
EU har förlorat sitt ursprungliga fokus på frihandel och von der Leyen utlovar ingen förändring.
Under utfrågningen med den konservativa reformistgruppen frågade jag von der Leyen hur hon avser tillämpa subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen i praktiken.
Tyvärr indikerade hon inte någon förändring från den politiska linje hon drivit i tysk inrikespolitik: Kvotering av bolagsstyrelser, socialdemokratisk socialpolitik och stöd för federalistiska projekt som en europeisk arme.
Sverigedemokraterna gick till val på att utmana den maktkartell som driver på för en europeisk superstat.
Vi kommer därför rösta nej till Ursula von der Leyen som kommissionsordförande under Europaparlamentets omröstning.
