Låt oss börja med att klargöra en sak.

Den här texten kommer inte att omvända en enda medlem inom Sverigedemokraterna.

För vet ni vad: Sverigedemokraternas medlemmar och fanatiska hejarklack skulle knappt ens höja på ögonbrynen om Åkesson själv en vacker dag erkände att han var rasist. Partiets väljare har redan gjort sitt val.

De anser att SD är den glänsande riddaren på den vita hästen som kommer för att frigöra Sverige från den onda sjuklövern.

Rasistiska skandaler har blivit vardagsmat inom SD. Var och varannan dag kan en läsa om en ny företrädare som spytt ut sitt hat mot diverse minoritetsgrupper.

Vi har sett folk svinga med järnrör för att sedan få fyra miljoner kronor för att fortsätta jobba åt SD, men nu som konsult.

Vi har sett en SD-ordförande som önskar präster evigt lidande i helvetet med enda motivering att dessa präster deltagit i ett pridetåg.

Vi har sett förtroendevalda inom SD som kontaktat en kvinna och kallat henne för ”arabf…a”.

Vi har sett en riksdagsledamot hänga ut somaliska barns adress på sin blogg med tillhörande lögn om att barnens familj fått en mångmiljonvilla gratis.

Vi har sett SD:s vice partiledare Jonas Åkerlund komma undan med att kalla invandrare för parasiter med motiveringen att han var politiskt omogen vid tiden för uttalandet (han hade bara varit politiskt aktiv i 17 år).

Den gemensamma nämnaren för alla dessa exempel är att ingen av personerna uteslutits ur partiet.

Vi skulle kunna fortsätta rada upp exempel i dagar (nej, vi överdriver inte) men den här texten kommer som sagt inte att omvända en enda sverigedemokrat.

Det spelar ingen roll om vi tar 5 eller 5000 exempel på SD-politikers rasism för SD tuffar på runt 10 procent i opinionen ändå. Varje exempel påminner oss dock om att hur man än polerar SD:s bruna yta så förblir den brun.

Exemplen pekar ut SD som ett rasistiskt parti som från topp till botten är fullt av rasister. Det måste vi påpeka i varje debatt, varje forum och i varje samtal där SD kommer på tal.

Texter som denna, som pekar på och protesterar mot SD:s rasism, gör att Sverige är en av få utposter i Europa där ett rasistiskt parti inte normaliserats till den grad att andra partier kan tänka sig ett samarbete. Det påpekas ofta att SD normaliserats och det är till stor del sant.

Det finns dock grader i helvetet.

Jämför vi Sverigedemokraterna med liknande partier i Europa ser man att trots SD:s riksdagsinträde så kammar de hem noll med sin rasistiska politik.

Den står och stampar i samma opinionsläge som de gjort i över ett år. Den tidigare av diverse ”förståsigpåare” förutspådda potentialen på över 20 procent av väljarkåren är ett minne blott.

Just därför är det viktigt att vi fortsätter rada upp exempel på SD:s rasism. Då spelar det ingen roll vad Åkesson säger.

Vi vet att SD är och alltid har varit ett rasistiskt parti fullt av rasistiska politiker.