Ända sedan antikens dagar har den grekiska stoltheten burit sitt folk framåt. Likt Spartas kung Leonidas som beordrade sina 300 män att kämpa till sista blodsdroppen mot den persiska flottan har nu grekerna återigen gått till slagfältet i underläge.
Denna gång med regeringspartiet Syrizas finansminister Varoufakis i ledningen och med hundratusentals greker beredda på kamp, mot Eurozonens samlade maktelit.
Eurozonens finansministrar godkände nyligen den grekiska reformlista som krävdes för en förlänging av de nödlån Syriza först vägrat söka.
Kung Leonidas män hade en förrädare bland sig, Efialtis, som mot belöning visade perserna hur de kunde överrumpla grekerna från oväntat håll. I modern grekiska har Efialtis fått innebörden mardröm och nu, precis som under antiken, har grekerna haft sina förrädare.
För även om grekerna fått lån alldeles för lätt, pensionerats i förtid eller kommit undan skatteinbetalningar så är den verkliga boven i det grekiska dramat den politik som landets två styrande partier PASOK och Nea Demokratia fört i generationer, som sedan militärjuntan föll 1974 skapat en fri spelplan för korruption, skattelättnader och svågerpolitik bland landets ekonomiska och politiska elit.
Regeringen, oavsett parti, har blivit folkets främsta fiende.
Fram till valet för en dryg månad sedan då Syriza för första gången sprängde regeringsdominansen. Syriza som lovat ett stopp för de kraftiga åtstramningarna och som bestämt vägrat en förlängning av stödlånen, är grekernas moderna hjältar.
Samma folk som kravallpolis tidigare, under våldsamma upplopp, fått skydda det grekiska parlamentet från samlas nu på torg över hela Grekland till stöd för den nyvalda regeringen.
För varje dag i regeringsposition har Syriza vunnit än mer förtroende och hos grekerna väckt en förhoppning. Den fem år långa mardröm av enorma skuldbördor som främst tyngt landets fattigaste har nu bytt fokus.
För första gången har landet en korruptionsminister som efter en vecka på sin post slår fast att staten omedelbart skulle kunna erhålla 2,5 biljoner euro i obetalda skatter.
Det efter att ha granskat 3500 fall av skattesmitning bland Greklands främsta finanselit, som tack vare kopplingar till tidigare regeringar erhållit både skattelättnader och fördelaktiga avtal.
Korruptionsministern – Panagiotis Nikoloudis – kallar det systematiska finansfusket för ”stats-subventionerad kapitalism” och deklarerar, precis som sina kollegor premiärminister Alexis Tsipras och finansminister Yanis Varoufakis, krig mot de så kallade oligarkerna.
Varoufakis visade gång på gång, i eurogruppmöte efter eurogruppmöte att han stod för den grekiska stoltheten. Det var inte Varoufakis som reste till Bryssel, sa man, det var hela det grekiska folket.
Och de reste kanske inte hela vägen till Bryssel, men de samlades i tiotusental i Aten, i Thessaloniki, Patra, Volos, på Kreta, Rhodos och många andra platser runt om i Grekland för att med emfas understryka Varoufakis bestämda ”OXI”-NEJ, som svar på en förlängning av det befintliga stödprogrammet.
Förra fredagen bröt Syriza sitt första vallöfte att inte söka nya stödlån och i slutet av februari kom beskedet om ett godkännande av de reformer som regeringen presenterat för att få till en förlängning av de nuvarande stödlånen under ytterligare fyra månader.
Endast en vecka innan stödlåneavtalet skulle upphöra och Grekland riskerade bankrutt. ”En reträtt för Grekland”, skrek några och fick till svar: ”Vi har vunnit slaget, men kriget är inte över än”, av premiärminister Alexis Tsipras i sitt tal till nationen.
I februari firade grekerna starten på fastan, dagen då man lämnar sina gamla synder bakom sig. Men även den dag man firar början på den grekiska våren.
Trots att grekerna ännu inte vet om det är Syriza eller EU som vinner kriget, följer de med stolthet sin ledare, för hittills har ingen kommit närmare att få slut på den mardröm som i Grekland kallas vardag.