Häromveckan blev det känt att den sociala pelaren – EU:s 20 principer för ett mer rättvist Europa – troligen kommer att undertecknas i anslutning till toppmötet i Göteborg den 17 november.
Det handlar bland annat om viktiga frågor som rätt till god utbildning och lika behandling för män och kvinnor när det gäller anställningsvillkor och balans mellan arbete och fritid.
Snabbt var Svenskt Näringsliv ute och höjde ett varnande finger.
I en intervju i DN går vd Carola Lemne till och med så långt att hon undrar om ”fackpampen Löfven” vet vad han gör när han bjuder in de europeiska ledarna till en diskussion om ett socialt Europa.
LO tycker att det är oerhört angeläget att EU höjer ambitionen på detta område. I ett Europa som dras med hög arbetslöshet, osäkra anställningar och ökande ohälsa i arbetslivet, är det hög tid att vända utvecklingen för att skapa framtidstro och tilltro för EU-samarbetet.
Den sociala pelaren är därför ett välbehövligt komplement i EU-politiken. För en facklig representant är andemeningen i principerna faktiskt något av ljuv musik.
Det handlar om lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och social trygghet. Principerna ringar in de områden som gör störst skillnad för människors möjligheter till ett bra arbetsliv och till en anständig vardag.
Kommissionen har självkritiskt uttryckt att EU för många medborgare har låg trovärdighet och framstår som en accelerator för marknadskrafter.
Och visst finns det fog för missnöje, i vart fall om man förväntar sig att EU-medlemskapet ska gynna bra jobb med schysta villkor.
Att skapa en bättre balans mellan ekonomiska friheter och grundläggande rättigheter för löntagarna är den huvudsakliga utmaningen för EU att lösa.
För det är hur vi reglerar den inre marknaden som avgör vilka grupper i samhället som blir vinnare och förlorare.
Ett viktigt steg mot detta är att föra in ett socialt protokoll i EU:s fördrag, det vill säga ett tillägg för att bland annat garantera en rättvis arbetsmarknad.
Vid en konflikt mellan regler för den fria rörligheten och skyddet av arbetstagares rättigheter måste den sociala dimensionen värderas högre.
För att mota lönedumpning och gynna en långsiktig höjning av EU-medborgarnas levnadsvillkor måste vi ha en bättre samordning av gemensamma mål.
Globaliseringens baksidor rår inte enskilda länder ensamt på. Därför behöver vi samarbeta inom EU, bland annat genom gemensamma principer för att balansera vinstintressen mot sociala kostnader.
Men medlen ska och bör i stor utsträckning fortsatt vara nationella.
För att försäkra sig om att länderna verkligen lever upp till att förbättra förutsättningarna till bättre levnadsvillkor är det viktigt att målen följs upp och utvärderas. Men många av principerna i den sociala pelaren är i Sverige ett partsansvar.
Och för att inte urholka den effektiva svenska modellen, som bygger på ansvarstagande fack och arbetsgivare, är det bra att pelaren och dess principer inte blir bindande.
Mot bakgrund av detta framstår Svenskt Näringslivs kritik som överdriven. Tvärtom är den sociala pelaren är startpunkten på något mycket viktigt, nämligen en diskussion om hur EU ska bli mer inkluderande för medborgarna.
Idag underlättar EU:s regelverk konkurrens med löner och arbetsvillkor, vilket leder till att människor far illa. Det är om detta debatten om det sociala Europa måste handla om för att EU ska få den ljusa framtid vi vill se.
