Utbildningsminister Gustav Fridolins (MP) förslag att förbjuda könsuppdelade klasser visar hur lite regeringen har förstått både av vad jämställdhet faktiskt är och av hur unga tjejer har det i Sverige idag.
Skolan är i själva verket en plats där tjejer utsätts för kvinnoförtryck varenda dag.
Var tredje ung tjej mår uttalat dåligt i Sverige.
Samtidigt som tjejer förväntas prestera och få bra resultat i skolan är tjejer regelmässigt utsatta för sexuella trakasserier i vardagen på ett sätt som aldrig skulle accepteras om det hade gällt vuxna kvinnor på arbetsplatser.
Sexuella trakasserier är också ett av de vanligaste skälen till depression hos tonårstjejer.
i ETC Sundsvall står det att sexuella trakasserier gör unga tjejer sjuka:
”De blir intryckta i ett hörn och tafsas på. De får kommentarer om sina kroppar, det skickas bilder på telefonerna och klottras på skåp. De kallas hora och fitta och blir kramade och kyssta mot sin vilja. De är tjejer på högstadiet, detta är deras vardag.”
Jämställdhet kan inte uppnåspå tjejers bekostnad. Det är inte den som är utsatt som ska tvingas ”anpassa” sig. Att börja med att frånta tjejerna det kanske enda lugna rum som finns i skolan – fritt från killar som trakasserar – är att börja i helt fel ände.
Istället för att begränsa tjejernas utrymme än mer, borde regeringen börja från andra hållet: Inför nolltolerans mot sexuella trakasserier i skolan.
Det utbildningsministern genast borde besluta är att alla killar ska ha undervisning i hur de ska lära sig att respektera kvinnor som likvärdiga medmänniskor, så att de omedelbart slutar trakassera tjejerna i skolan.
Nolltolerans betyder att varenda tillfälle ska polisanmälas och att de killar som är återfallsförövare ska omplaceras.
Tjejerna ska få stöd som brottsoffer.
Som vårt samhälle ser ut i dag behöver vi tjejer och kvinnor betydligt fler mans- och killfria rum, inte färre.
Tillgång till killfria utrymmen ger tjejer möjligheten att få prata utan att bli avbrutna, att få lyssna på andra tjejer utan killars förlöjliganden och att få dela erfarenheter av olika former av förtryck och utsatthet.
Det ger tjejer möjlighet att ta sig själva och varandra på allvar och hitta vägar att gå vidare, för att orka fortsätta vara drivande röster även i könsblandade sammanhang.
På så sätt är könsseparatism för tjejer och kvinnor en metod för att vi alls ska kunna uppnå jämlikhet mellan könen.
Att patriarkala män utifrån religiös övertygelse delar upp barn utifrån kön i skolan kan inte lösas genom den lika patriarkala metoden att införa ett förbud mot all könsuppdelning – inklusive den som syftar till att stärka tjejer.
Utbildningsministern och regeringen måste lära sig att se skillnaden.
