Anna Suvanna Davidsson kallar sig för Apan satt i granen på Instagram och har 31 000 följare. Hon är en feministisk profil som lägger upp bilder av sin vardag, tatueringar och sin hundvalp.
För några veckor sedan gjorde hon hårförlängningar på en afrikansk frisörsalong och la efteråt upp en bild. Hon fick snabbt ett stort antal arga kommentarer som anklagade henne för att vara rasist.
”Näthatare kan gå och dö”
Hårförlängningarna ansågs vara ”CA”, vilket står för cultural appropriation. Anna Suvanna Davidsson hade enligt kritikerna tagit ett afrikanskt kulturuttryck och gjort det till sitt, trots att hon själv inte har några sådana rötter.
Inledningsvis tog hon kritiken med ro och undvek att bemöta den. Det blev startskottet på en hetsig diskussion i kommentarsfältet följarna emellan.
– Jag anklagades för att vara en ignorant rasist som gråter förtryckartårar och stickar offerkofta till mig själv, säger hon.
När det stormade som mest skrev hon att ”näthatare kan gå och dö”, vilket ett annat feministiskt konto plockade upp och började raljera över.
Anna Suvanna Davidsson tog illa vid sig och tog bort hårförlängningarna ett par dagar senare. Trots att hon själv inte håller med om att de skulle ha en rasistisk innebörd.
Startade tråd med hård kritik
Nazli Moloudi är feminist, antirasist och transaktivist och också aktiv på Instagram, med runt 4 000 följare. Nazli Moloudi, som vill bli kallad för den, startade nyligen en tråd på Facebook där följarna räknade upp anledningar till varför de anser att två andra feministprofiler är rasister och transfober.
Tråden fick spridning. När en av feministprofilerna, bloggaren Lady Dahmer, svarade på kritiken växte det hela till en större konflikt. En del inblandade fick sina Instagramkonton nedstängda, enligt dem själva på grund av anmälningsattacker från den motsatta sidan.
”Spridning medför ansvar”
Nazli Moloudi fördubblade sin följarskara men fick också mycket arga kommentarer.
– När vita feminister blir kritiserade av till exempel icke-vita feminister kallar de det för drev. Det blir att de är offer och vi är kvinnohatare, säger den.
Nazli Moloudi provoceras när kända feminister känner sig utsatta och ber om ett bättre tonläge i debatten. Spridning på sociala medier ger makt och den makten medför ansvar. Den som inte klarar kritiken borde stänga ner sitt konto eller sluta göra inlägg om politik.
– Klart att vi låter hysteriska, men det är ju helt hysteriskt att vara transperson och icke-vit i Sverige idag. Tror fan att transpersoner är förbannade. Den ilskan är hälsosam, säger den.
”De drar drev-kortet”
– Problemet är inte att feminister säger något problematiskt, det gör vi alla hela tiden. Problemet är sättet som de bemöter oss på när de blir kritiserade, att de drar drev-kortet och ifrågasätter. När en vit kvinna kommer och säger att 'jag är påhoppad' så är det ett ganska passivt aggressivt sätt att reagera på kritik.
Men varför riktas kritiken ofta mot andra feminister och inte utåt?
– Om en högerpolitiker går ut och säger 'jag är rasist', då blir ingen förvånad. Men om en feminist säger något rasistiskt, då blir jag förbannad. Majoriteten av rasismen i Sverige är inte uttalad, den är en normaliserad struktur. Klart att det gör mer ont när det är folk som ska vara på din sida, säger Nazli Moloudi.
Viktigt att lyssna på utsatta
Bloggaren Lady Dahmer, som heter Natashja Psomas Blomberg, håller med sina kritiker om att hon sagt och gjort saker som bidragit till rasism och transfobi. Hon tycker att det är viktigt att lyssna när utsatta grupper säger ifrån.
– Jag skulle aldrig avfärda kritik som drev. Problemet är när kritiken lockar fram trollen. När den skrivs med spydig attityd, hån och skratt, när man taggar in sina polare och tipsar varandra i slutna grupper om att sätta dit enskilda. När ett inlägg om en person blir till tio olika inlägg som sen delas om och om igen på trettio olika konton där hundratals kommenterar och hetsar varandra, skriver hon i ett mejl.
Går inte med på vad som helst
Det finns ett mellanting mellan att avfärda kritiken som larvig och att gå med på vad som helst, tycker hon.
– Frågan är hur vi ska gå till väga för att förbättra samtalsklimatet för alla, kanske främst de utsatta grupper som kämpar för sin överlevnad?