SD:s rättspolitiske talesperson Richard Jomshof är oroad. När vi tillämpar civil olydnad mot polisens rasistiska jakt på papperslösa påstår han att vi inte respekterar demokratin. Men genom historien är det bara genom massiv civil olydnad som arbetarrörelsen vunnit de rättigheter som idag tas för självklara i ett demokratiskt samhälle. Det skriver Mattias Bernhardsson, Asylrörelsen Stockholm, i en replik till Richard Jomshof (SD).
Vår protestaktion mot Reva på T-centralen i Stockholm i fredags fick massivt stöd. Flera hundra förbipasserande stannade upp för att delta, Reva-kontrollerna uteblev under protesten och nära 100 nya personer skrev upp sig för att bli aktiva i vår kampanj.
Det är klart att det oroar Sverigedemokraterna (SD) och dess rättspolitiske talesperson Richard Jomshof, som kritiserar aktionen och oss i en artikel på SVT Debatt.
Att SD framstår som Reva-projektets enda försvarsadvokater säger i sig mycket om Reva. Sverigedemokraterna är ett parti som vill stoppa sjukvård till papperslösa, dra in alla bidrag till invandrarorganisationer, tvinga människor som behöver tolk att betala ur egen ficka, som hyllar ”etnisk likhet”, och så vidare.
Men en stark opinion har lyssnat på dem som drabbats av de rasistiska Reva-kontrollerna.
Otaliga drabbade berättar hur de kontrolleras på id-handlingar, även efter att de visat färdbevis. De informeras om att de misstänks uppehålla sig i Sverige illegalt, ibland på engelska, trots att de är födda i Sverige.
”De som vi kommer på, exempelvis då här, som är utländska, kontrollerar vi id:n och kontrollerar om de får vara i landet”, erkände polisinspektör Patric Josefsson på T-centralen när han blev intervjuad av SVT. Han förklarade att polismyndigheterna har satt upp de här målen och därför måste gå på ”den gruppen av människor”.
Det är bara naturligt att SD försvarar polisens rätt att behandla människor på det viset. Jomshof efterträdde Kent Ekeroth som SD:s rättspolitiske talesperson efter att föregångaren med ett järnrör i handen manifesterat partiets syn på utlandsfödda och kvinnor.
Det är inte förvånande att ett rasistiskt parti försvarar rasistiska kontroller. Eller att ett parti som förnekar att de själva är rasistiska också förnekar att kontrollerna är rasistiska.
Jomshof pratar om ”rättsstat”, men representerar motsatsen. Själv har han, med hänvisning till de amerikanska RICO-lagarna, vurmat för att staten ska kunna förbjuda organisationer som anses begå eller uppmana till kriminella handlingar och att kriminalisera medlemskap i en sådan organisation.
Då Sverigedemokraterna själva i en riksdagsmotion vill göra det kriminellt att gömma flyktingar, blir den logiska följden att SD vill förbjuda allt från kyrkor till Asylrörelsen. Med SD:s tidigare förslag att inskränka konflikträtten i färskt minne är kriminalisering av strejker och fackföreningar inte långt borta med SD:s idé om ”rättsstat”.
Jomshof pratar om demokrati och rösträtt, men tillhör en idétradition som kämpat mot demokrati. Alla demokratiska fri- och rättigheter – från rösträtt till föreningsrätt – kommer ur arbetarrörelsens kamp för just dessa rättigheter. De vanns genom demonstrationer och strejker i en tid då just demonstrationer och strejker var förbjudna.
De demokratiska rättigheterna kunde enbart vinnas genom massiv civil olydnad – det vill säga att bryta mot ett förbud genom att utöva det, och därmed vinna den legala rätten att utöva den rätten.
Om polisen idag i sin utövning stannar och kontrollerar människor baserat på deras utseende, då är det nödvändigt att sätta sig upp mot den utövningen. Annars går vi mot en polisstat. Vems tur är det nästa gång?
Richard Jomshof kritiserar rätten till sjukvård och skola (som oftast enbart är kosmetisk) för papperslösa flyktingar som ”en kostnadsdrivande politik där våra egna svaga grupper får betala priset i takt med att den svenska välfärden nedmonteras allt mer.”
Här uppvisas en klassisk retorik som varit en central del i den idétradition SD tillhör ända sedan kolonialismens dagar: att ställa svaga grupper mot varandra och försvara de styrande. SD pekar ut flyktingar som ansvariga för problem som regering och kommunledningar i själva verket är ansvariga för. Man pekar ut dem som lever under existensminimum som problem, men friar helt exempelvis de riskkapitalister som plundrar skattepengar ur välfärdssektorn för rekordvinster.
Jomshofs eget parti, SD, deltar själva i nedmonteringen av den svenska välfärden. I kommun efter kommun har SD suttit och röstat igenom stora nedskärningar. I min egen kommun, Haninge (där jag är kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna) har SD röstat för alla nedskärningar i äldreomsorgen, skolan och Socialnämnden.
Reva-kontrollerna är en katastrof för dem som riskerar skickas till krig, tortyr eller att splittras från sina familj. För de 91 procent som stannas på grund av sitt utseende trots att de har papper och kanske till och med är födda i landet är det en rasistisk kränkning. Tillåts regeringen och polisen behandla en grupp människor på det här sättet, kommer de snart behandla alla andra på samma sätt.