Den 3 januari publicerade SVT Nyheter en artikel där arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) uttalade sig om den pågående hamnkonflikten i Göteborg och konstaterade att strejkrätten troligtvis måste begränsas.
Förslaget ska enligt ministern ta sikte på situationer där en arbetsgivare sedan tidigare slutit ett kollektivavtal. Begränsningen innebär att ett fackförbund inte ska kunna vidta stridsåtgärder i syfte att få till stånd ett eget kollektivavtal med arbetsgivaren.
Detta är ett angrepp mot arbetarrörelsen och en allvarlig inskränkning av den grundlagsstadgade rätten att vidta stridsåtgärder.
Rätten att vidta stridsåtgärder är tillförsäkrade föreningar av arbetstagare, dvs fackföreningar. Att bilda en fackförening är enkelt – det enda kravet är att föreningen enligt stadgarna ska tillvarata medlemmarnas intresse i förhållandet till arbetsgivaren.
Att genomföra den enligt Johansson föreslagna begränsningen kommer innebära att en arbetsgivare kan teckna dåliga kollektivavtal med oseriösa eller arbetsgivarvänliga fackföreningar med konsekvensen att något annat fack inte kan vidta stridsåtgärder i syfte att skapa bättre villkor för arbetstagarna.
Arbetsgivaren kan alltså teckna kollektivavtal med det fack som ger det för arbetsgivaren mest förmånliga villkoren utan att riskera eventuella konflikter.
Fackföreningar som vill ha bättre villkor för arbetstagarna stängs effektivt ute.
Att en fackförening vill sluta ett eget kollektivavtal, trots att ett annat finns och tillämpas på arbetsplatsen, är fullt legitimt. Kollektivavtalets ingående aktiverar viktiga rättsverkningar enligt medbestämmandelagen – nämligen inflytande över arbetsplatsen.
Framförallt innebär ingåendet av det egna kollektivavtalet en möjlighet för fackförbunden att förhandla om dess innehåll. Hamnarbetarförbundet organiserar en kraftig majoritet av arbetstagarna i Göteborgshamnen.
Därför är det särskilt viktigt att Hamnarbetarförbundet fortsatt har en möjlighet att vidta stridsåtgärder i syfte att få till stånd ett eget kollektivavtal.
Arbetstagarna har valt att representeras av denna fackförening och det är genom detta fack som arbetstagarnas intressen tillvaratas.
Vidare bygger den svenska modellen, som enligt Johansson inte fungerar, på att lagstiftaren inte lägger sig i frågor mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Tanken är att dessa frågor ska regleras mellan arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. Modellen förutsätter jämställda parter så långt det är möjligt och att det finns någon form av maktbalans mellan arbetsgivare och fackföreningar.
När lagstiftaren avhänder fackföreningarna rätten att vidta stridsåtgärder, som är fackens primära påtryckningsmedel, så innebär detta alltid en maktförskjutning till förmån för arbetsgivaren.
Rätten att vidta stridsåtgärder är således otvivelaktigt en viktig förutsättning för att svenska modellen ska fungera. Johansson menar tvärtom att en begränsning av strejkrätten behövs för att den svenska modellen ska fungera i konflikter likt den som pågår i Göteborgs hamn.
Hon verkar dock tidigare ha delat vår uppfattning om betydelsen av rätten att vidta stridsåtgärder.
Den 12 december 2016 skrev Ylva Johansson (S) en debattartikel i Aftonbladet där hon meddelade att regeringen, i syfte att skydda den svenska modellen, avser att riva upp en regel (Lex-Laval) som begränsar strejkrätten. Så varför denna helomvändning?
Det kan dessutom ifrågasättas om det är proportionerligt med en begränsning av strejkrätten, som slår mot hela arbetsmarknaden och alla arbetstagare, på grund av konflikten mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet.
Särskilt när det är APM Terminals som, genom lockout, har stått för den mest ingripande stridsåtgärden. Alldeles oavsett vad en tycker om begränsningar av strejkrätten så är det uppenbart att näringslivet och riksdagens högerpartier välkomnar förslaget.
Det kan därför vara på sin plats att avsluta denna artikel med att citera en avliden socialdemokrat:
”Jag tror efter de studier vi gjort är korrekt att säga att Arbetsgivareföreningens propagandister i mycket framstår som hatets och illviljans kolportörer mot svensk arbetarrörelse”. *
-----------------------
*Citat dåvarande partiledaren Olof Palme (S) , ur ett tal som han höll vid Svenska metallindustriarbetareförbundets kongress i Stockholm, 1981.
