Vi har fått ett märkligt samtalsklimat i Sverige, från vår ambition att inte särbehandla människor baserat på olika yttre egenskaper, särskilt de som inte är självvalda, till att allt mer lägg vikt på individers hudfärg.
Det märkliga är att denna nya ordning propageras av de som påstår sig brinna som mest för antirasism.
Jag deltog i SVT Debatts program där diskussionen handlade om rasismen minskar eller ökar i samhället. Min motdebattör Ida Ali Lindqvist hoppade direkt på min meddebattör Markus Uvell och tillskrev hans åsikter till hans hudfärg.
Hon hade svårare att få sin poäng fram med mig, uppenbart blir det kortslutning i den hudfärgscentrerade vänstern att inte kunna argumentera sakligt för sin sak och inte ha möjlighet att avfärda sina motdebattörer på grund av sin hudfärg.
Slutsatsen av debatten blev föga förvånande, att hon företrädde en kollektivistisk linje medan vi företrädde en linje mer individualistisk linje. Knappast en nyhet i den politiska debatten.
Men det räckte inte för Ida Ali Lindqvist, hon ägnade en hel ledarsida i Dala-Demokraten att beskriva hur jag är ett ”[o]ffer i den bemärkelsen att han hjälper moderaterna med att bedriva en politik som slår mot sådana som han själv.”
”Sådana som han själv” – syftas självklart inte på mina valda egenskaper – inte programmerare, Solnabo, dataspelare, bostadsrättsägare eller företagare. Lindqvist skrev med andra ord något som man får utstå dagligen från vänsterhåll, nämligen att tillskriva åsikter till min etnicitet.
”Husblatte”, ”Rasförrädare”, ”Onkel Tom”. Ord som i offentlighetens ljus kan slängas mot vilken borgerlig invandrad politiker som helst utan att någon lyfter ett ögonbryn.
Mina personliga exempel är många, från miljöpartiets riksdagskandidat Kurdo Baksi, vinnare av industrifackets kulturpris mot rasism, som med enkelhet kallade mig för ”Moderaternas Jackie Arklöv”.
Mikael Trolin (MP) slänger obehindrat ordet Husneger mot mig i en politisk diskussion som inte gick hans väg. S-topptjänstemannen och ledarskribenten på Aftonbladet Somar Al Naher drog till med ”Husinvandrare” enbart för att hon inte delade min åsikt i en politisk fråga.
Vad är det för tankefigur som rör sig i deras huvud?
Det är den sjuka tanken att invandrare inte kan vara borgerliga, de är Onkel Toms, det är en styggelse mot deras natur att kunna vara borgerlig. House Broken, tämjd mot min natur och arv.
Min mörka kropp förbinder mig biologiskt att ha en viss åsikt, allt annat är en herres dressyr av mitt vilda jag i utbyte mot brödsmulor vid maktens bord.
Det är intressant hur Olof eller Mona från överklassen helt fritt kan välja mellan att vara höger eller vänster, klasskrigare eller kapitalkramare. Utan att någon fråntar hen dess person och dess val, medan Hanif från Husby endast kan ha en politisk åsikt, för han är av sin etnicitet bunden till en denna åsikt, allt annat är ett brott mot hans natur och etnicitet.
Det förvånar mig inte att antalet personer med utländsk bakgrund som orkar fortsätta sitt engagemang genom hela den politiska hierarkin blir få, något som leder till att antalet personer som har potential att bli höga företrädare för borgerligheten minskar.
Detta leder självklart till en underrepresentation av de med invandrarbakgrund inom borgerligheten, och till slut ett argument för vänstern att påpeka hur rasistisk Sverige är som land.
Det som gör mig mest ledsen är inte att jag som rikspolitiker får ta dessa rasistiska tillmälen, jag tjänar 58 000 kronor i månaden och vansinnigt mycket medialt utrymme och makt för att ta det.
Det som gör mig ledsen är att detta riktas även mot de allra yngsta aktiva med invandrarbakgrund i de borgerliga ungdomsförbunden som är engagerade helt idéellt.
Nästa generation beslutsfattare med invandrarbakgrund faller av en efter en. Många orkar inte helt enkelt att engagera sig i ett samhällsklimat där minsta felsägning OM invandrare kan få krigsrubriker i media.
Men när ren avsiktlig rasism riktas från etablerade politiska företrädare från vänster MOT invandrade ungdomar som valt att engagera sig demokratiskt tas med en axelryckning.