Att vara singel måste bli en fullvärdig livsstil som är socialt jämställd med äktenskap, samboskap och partnerskap helt enkelt för att människors välbefinnande är beroende av det.
Det är inte rimligt att man nöjer sig med vilken partner som helst bara för att få vara i en relation, eller att man stannar i ett förhållande man mår dåligt av bara för att slippa vara singel.
Det är inte heller rimligt att människor aldrig får en chans att hitta sig själv för att de kvävs i en relation som de inte vågar vara utan, eller att den person de en gång var sakta tynar bort i ett förhållande som de egentligen inte vill vara en del av.
Det finns en växande rädsla för att vara själv, att vara singel.
Att leva ensam är inte socialt accepterat, man blir en udda person som inte passar in i umgängesmallen och människor som är singel under en längre tid antas det vara något fel på.
Det har aldrig funnits så många singlar som nu och ändå är det inte en fullvärdig livsstil mer än som en ofrivillig transportsträcka till nästa förhållande.
Samtidigt är det många förhållanden som existerar enbart för att människor inte vågar ta steget ut i den fruktade ensamheten.
Det är inte meningen att vi alla ska leva som lyckliga singlar, men det är meningen att vi inte ska känna oss tvingade in i relationer bara för att alternativet är för obehagligt.
För att må bra, både som människa och i sin relation, behöver man först vara trygg med vem man är och vad man vill, och vågar man inte ta sig tid att nå dit av rädsla för att falla utanför normen så får framtida förhållanden onödigt dåliga förutsättningar och man riskerar att få spela en biroll i sitt eget liv.
Singel har kommit att förknippas med någon som festar och ligger runt, en sorglig stackare som inte har någon att dela livet med och någon som inte lever upp till samhällets förväntningar, och det kan vi framförallt tacka media och underhållningsindustrin för.
Politiska uttalanden som det Ebba Busch Thor gjorde i SVT:s Partiledaren i helgen, där hon gång på gång framhöll långvariga sunda relationer som den optimala livsstilen som ska främjas av samhället, fungerar som sten på börda i ett samhälle som redan ser singellivet som ett misslyckande.
Varför är det så provocerande att välja att vara singel? Varför förutsätts det att singlar känner sig ensamma och mår dåligt bara för att de är just singlar?
Varför lyfts inte de goda singelliven fram som hälsosamma, trygga, stabila och inspirerande förebilder, fullt likvärdiga med tvåsamheten och den attraktiva familjeidyllen?
För självklart finns de, de goda singelförebilderna, de blir bara inte uppmärksammade.
Men det är precis de förebilderna vi behöver för att göra singelskapet till ett fullgott alternativ och göra det lättare att välja sunda relationer.
Rädslan för att vara ensam är roten till många dåliga relationer och många olyckliga liv.
Med goda singelförebilder finns möjlighet att lindra den rädslan och visa att livet kan vara lika produktivt och tillfredsställande i ensamhet som i tvåsamhet.