Sedan många år tycks Sverige kämpa med att skapa engagemang för flaggvifteri på nationaldagen. Varför det är så kan diskuteras men en sak är säker – det är svårt att från politiskt håll anvisa hur vi ska känna eller vad vi ska göra den sjätte juni.
Politiker kan nämligen inte skapa traditioner utan bara ge förutsättningar för att de ska komma till och rota sig. Traditioner skapas utifrån hur människor lever och interagerar och det är också därför de ständigt förändras eller anpassas.
Firande av nationaldagen balanserar alltid på en tunn linje, där risken för övertramp i exkluderande nationalism ständigt är närvarande.
Samtidigt är vi många som gärna firar det positiva med det samhälle vi lever i, ett samhälle vars viktigaste värden är öppenheten.
Idag känner många oro över växande nazistiska organisationer och ett klimat där människor allt oftare känner sig utpekade, ifrågasatta eller till och med hotade. Där definitionen av svenskheten blivit snävare och alltmer politiskt laddad.
Men det finns också – vågar jag påstå – allt fler som liksom jag lever med och uppskattar mixen av människor som en självklar del av vardagen.
Vi vill fira ett Sverige där vi välkomnar och inkluderar människor av olika ursprung och ser vårt land som en del av en större omvärld. Där det är självklart och positivt att det svenska ständigt är – och alltid har varit – i förändring.
Om någon betvivlar detta, öppna en typiskt svensk kokbok från 50-talet och jämför med vad vi äter idag.
Vi vill fira ett Sverige där nya traditioner eller former för traditioner får plats parallellt med eller som del av redan existerande. Där alla har möjlighet att känna sig trygga i sin egen tillhörighet och identitet samtidigt som de respekterar sina medmänniskor.
Där vi inspireras till att mötas och där en förståelse för att integrationen är en tvåvägsprocess förhoppningsvis håller på att få fäste.
De senaste åren har en ständigt växande skara stockholmare – och tillresta! - tillsammans skapat ett nationaldagsfirande som upplevs bejaka dessa värden. I år har Kungsholmens stadsdelsnämnd dock bestämt att abrupt stänga ned det så uppskattade picknickpartajet på Smedsuddsbadet.
Inte att utifrån storleken på evenemanget se över säkerheten eller överväga att flytta det utan istället beröva det globala Stockholm på sin årliga höjdpunkt – festen där det nationella och internationella smälter samman under vänskapligt grillande, vajande flaggor och välkomnande rytmer.
Det är ett sammanhang där människor av olika ursprung och generationer bevisligen känner sig inkluderade och där det inte behövs särskilda barnaktiviteter för att de små ska stortrivas.
Själva platsen, stämningen och mötena är målet. Och för mig har det varit viktigt att mina barn växer upp med denna tradition som en självklar referens till nationaldagen.
Tiotusentals av oss hade hittat ett sätt att på nationaldagen samlas och fira ett sådant samhälle – just det blandade Sverige där vi känner oss som mest hemma.
Beröva oss inte hoppet om en framtid där den verkligheten uppskattas, ges plats och bejakas.