I debattartikeln ”Förbjud gnälliga människor”, SVT Opinion 27 juni, skriver Rebecca Weidmo Uvell att det saknas forskning om hälsorisker när det gäller passiv rökning utomhus och att det därför inte finns något sådant problem.
Men människor som lever med astma, allergi eller överkänslighet vet att problemet finns. För dem kan tobaksrök resultera i andnöd, motsvarande upplevelsen av att andas genom ett sugrör.
Andra beskriver det som ett stort tryck över bröstet eller som ett band som dras åt över bröstkorgen. Och tyvärr löser sig inte problemet genom att den som blir sjuk reser sig upp och går.
Mediciner hjälper inte alltid och för den som är överkänslig kan besvären sitta i under flera dagar. Upplevelsen kan vara så obehaglig och potentiellt farlig att människor drar sig för att vistas i miljöer där de riskerar att få återuppleva den.
Det leder så klart till begränsningar i livet och onödig isolering.
Även om det ännu inte finns särskilt mycket forskning om hälsorisker av passiv rökning utomhus är expertis i WHO eniga om att det inte finns några ofarliga nivåer av miljötobaksrök.
WHO anser också att det enda effektiva sättet att uppnå rökfria miljöer är lagstiftning. En metaanalys om hur miljötobaksrök sprids utomhus visar en förhöjd exponering i vissa utemiljöer.
Tobaksrök kan i vissa fall vara lika farlig ute i fria luften som inomhus.
Visserligen gör luftens rörlighet att röken utomhus försvinner snabbare när ingen längre röker, men så länge rökning pågår kan skadorna bli desamma som vid inomhusrökning.
Avgörande är graden av exponering och hur långvarig den är.
”Vi blev förvånade när vi upptäckte att exponeringen utomhus för rök från en rökare i närheten var jämförbar med genomsnittet för den rök vi tidigare mätt inomhus i en rökig taverna”, skriver en av forskarna i en omfattande studie från 2007 om passiv rökning vid Stanforduniversitetet i Kalifornien.
Sitter du på ett trottoarkafé intill en rökare som röker två cigaretter under en timme kan du exponeras för lika mycket rök som om du suttit bland rökare inne i en servering.
43 procent av astmatiker i en stor befolkningsundersökning (Miljöhälsorapport 2017) rapporterar symtom då de utsätts för passiv rökning.
För att skydda barn, unga och personer med astma, allergi eller annan överkänslighet är rökfria miljöer en viktig och vardaglig miljöfråga.
I en pilotundersökning på tre utomhusrestauranger i Stockholm uppvisade en majoritet av personalen under sina arbetspass en exponeringsnivå för tobaksrök som låg över den nivå som visat sig vara en risk för utveckling av sjukdom.
Precis som när det gällde inomhusrökningen är det för personalen en arbetsmiljöfråga. Den föreslagna begränsningen på uteserveringar stöds därför som väntat av facket.
Rätten att slippa utsättas för passiv rökning är en viktig artikel i WHO:s tobakskonvention och rätten till tillgängliga miljöer finns med i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det är inte gnälligt utan helt enkelt en mänsklig rättighet att slippa utsättas för passiv rökning. Sverige har länge haft ett folkhälsomål att ingen ska behöva utsättas för passiv rökning år 2014 – men målet är ännu inte uppnått.
Det är dags att utöka Tobakslagen för att värna rätten till rökfria offentliga utemiljöer!
