Så var det dags igen. Efter Liechtensteinskandalen, offshoreleaks, luxleaks, Panamadokumenten, paradisläckan följer nu cum-ex-skandalen som synliggör den svindlande omfattningen av den internationella skatteflykten.
Den här gången handlar det om missbruk av skatteavtalsregler om återbetalning av källskatt på utdelningar. Hundratals miljarder kronor har undanhållits länders statskassor genom antingen bedrägerier eller aggressiv skatteplanering.
Det finns flera varianter på detta missbruk.
Det så kallade cum-cum-upplägget bygger på att aktieägare kringgår skyldigheten att betala skatt på utdelningar genom att aktier, precis före utdelningstillfället, överlåts till personer som inte beskattas på dylik aktieutdelning.
Därefter överlåts aktierna tillbaka till den ursprungliga ägaren. När det gäller cum-ex-upplägget är det fråga om rena bedrägerier där personer gör anspråk på återbetalning av källskatt som aldrig har inbetalats till staten.
I båda fallen exploaterar privata aktörer nationella skatteverks begränsade resurser.
Skatteverken mottar varje dag hundratals ansökningar av återbetalning av källskatt på utdelningar och saknar därför rimliga förutsättningar att kunna verifiera och säkerställa att återbetalning av inbetald källskatt är korrekt i varje enskilt fall.
Processen om återbetalning av källskatt under skatteavtal bygger helt enkelt på grundprincipen att privata aktörer agerar hederligt och inte missbrukar systemet.
Danmark har drabbats hårt av denna typ av bedrägerier och aggressiv skatteplanering och det finns rimlig anledning anta att en internrevision på svenska skatteverket kommer visa att även Sverige är drabbat i någon omfattning.
SEB är under utredning i Tyskland, men läckta dokument indikerar att varken SEB eller någon anställd i banken är misstänkt för något brott. Enligt grundläggande rättsprinciper bör SEB därför behandlas som oskyldig tills motsatsen har bevisats.
Man skall förståts undvika att dra alla över en kam, men cum-ex-skandalen visar än en gång att många internationella banker, advokater, revisorer och andra aktörer i den privata sektorn – på vilka särskilda krav uppställs ifråga om etiskt uppträdande – uppenbarligen inte tvekar att medverka i vare sig skattebedrägerier eller aggressiv skatteplanering.
Vi står helt enkelt inför en moralkollaps som nationella skatteregler aldrig varit utformade att bekämpa.
Flertalet OECD-länder har de senaste tjugo åren tillsatt utredningar i syfte att utreda hur skatte- och annan relevant lagstiftning kan effektiviseras i syfte att bekämpa internationell skatteflykt.
I Sverige lyser tyvärr den här typen av statliga utredningar min sin frånvaro.
En svensk statlig utredning där alla viktiga grupper i samhället deltar för att diskutera och lägga fram väl förankrade blocköverskridande förslag för att komma tillrätta med särskilt skadlig internationell skatteflykt skulle vara ett stort steg i rätt riktning.
Tillsättandet av en sådan utredning är snart ett måste såvitt det alltmer utbredda politikerföraktet ska kunna bromsas och om skattemoralen och integriteten i skattesystemet inte helt skall undergrävas.
