Livet har blivit ett helvete för många människor i Turkiet efter det misslyckade kuppförsöket för snart tre år sedan.
Den despotiske presidenten Recep Tayyip Erdogan har samlat den lagstiftande, dömande och verkställande makten i sina egna händer.
Det betyder att han är en diktator.
Turkiet kränker kontinuerligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och övriga internationella konventioner trots sina offentliga ratificeringar.
Systematiskt och utan några starka reaktioner från omvärlden har Erdogan avskaffat de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Hundratusentals turkar, kurder, armenier, aleviter och syrianer flyr landet för att rädda livet och/eller att undvika fängelsestraff på falska grunder.
Det är knappast en hemlighet att Erdogan betraktar alla journalister, författare, poeter och människorättsaktivister som förrädare och därmed fiender.
Alla som uttrycker sig i såväl sociala som etablerade medier och säger att de inte delar Erdogans världsuppfattning, frihetsberövas omedelbart.
Turkiet har varit världens största fängelse för journalister sedan flera år tillbaka.
Enligt Reportrar Utan Gränsers senaste årliga pressfrihetsindex, hamnar det på 157:e plats med sammanlagt 182 länder.
Dagligen nås vi av nyheter om att författare, akademiker, journalister och musiker grips och fängslas för att de i tal och skrift har kritiserat den rådande politiska situationen i landet.
Erdogan kontrollerar 95 procent av alla medier. Med risk för påföljder vågar inte människor uttrycka åsikter, tankar eller känslor längre.
Egendomar som tillhör medieinstitutioner och förlag konfiskeras på löpande band.
Närmare 200 författare och journalister sitter i turkiska fängelser och majoriteten av dem är anklagade för ”inblandning” i den misslyckade kuppen.
De enda rösterna Erdogan inte skrämt till tystnad är politikerna i det folkvalda prokurdiska parlamentspartiet HDP.
Utan några som helst juridiska grunder lät Erdogan gripa ett tiotal folkvalda parlamentsledamöter som tillhör detta parti, däribland partiledarna Selehatin Demirtas och Figen Yüksekdag.
Parlamentsledamöter kan gripas när som helst genom att först och på nolltid avskaffa deras immunitet.
80 folkvalda borgmästare i de största kurdiska städerna, medlemmar i HDP, har med ett godtyckligt dekret fråntagits sina poster och ersatts med Erdogans medlöpare (lakejer).
I snart tre månader har 226 politiska fångar, mestadels hemmahörande i HDP, hungerstrejkat för kurdernas grundläggande mänskliga rättigheter och mot isoleringen av PKK-ledaren Öcalan.
Bland dessa finns även parlamentsledamoten Leyla Güven som har hungerstrejkat i över 75 dagar.
Güvens hälsoläge är mycket allvarligt. Hon har nästan helt tappat både syn och hörsel. De senaste dagarnas rapporter meddelar att hon svävar mellan liv och död.
Trots det vägrar hon att avbryta sin hungerstrejk, fast besluten att kämpa tills Erdogan-regimen börjar respektera de mänskliga rättigheterna.
Det enda instrument som möjligen kan påverka Erdogan är internationella påtryckningar.
En sådan konkret påtryckning är att Sveriges utrikesminister Margot Wallström tillsammans med de övriga utrikesministrarna i EU-länderna bildar en delegation som besöker HDP-politikerna Demirtas och Güven i de turkiska fängelserna.