45 sekunder ifrån döden
Kensington, Philadelphia.
Sedan langarna började blanda ut heroinet har Chris Marshall förlorat 40 vänner till överdoser. Polischef Ray Convery drömmer om en plats där inte en person i veckan hittas livlös vid järnvägsspåren. Mellan de ljusblå väggarna i huset på Kensington Avenue finns inga droger.
Ändå är döden bara 45 sekunder bort.
Någon har satt upp en spegel.
Den står bland sprutorna som ligger vid järnvägsspåren. En annan sitter på ett av de fallfärdiga skjulen. En tredje sitter fastspikad på ett träd.
Det här är polischef Ray Converys område. Han visar vant vägen ner till spåren. Det har regnat. Stigen är lerig, luften tät av mygg.
– När doktorn inte är inne och de inte kan använda ådrorna i sina armar längre så måste de skjuta drogerna i halsen. Det enda sättet man kan hitta de ådrorna är om man tittar i en spegel.
Doktorn.
Han kallas för det. Mannen som brukar sitta på kontorsstolen vid det provisoriska bordet och ta emot de som inte klarar av att injicera själva.
Priset är en dollar.
Runt omkring, inkilade i barken på träden, syns spåren av drogepidemin. Hundratusentals använda nålar. Ray Convery går före, ner under bron som löper över spåren. Flera gånger vänder han sig om och pekar på marken. Om vi trampar på någon av nålarna som inte tömts helt kan den här promenaden vara över.
Innan mötet har Ray Convery över telefon sagt åt oss att ta på ordentliga skor. Poliserna som står kvar ovanför är redo med en medicin som skulle hjälpa om någon av oss blir stucken och får drogerna i kroppen.
– Den senaste tiden har räddningspersonal råkat få det som finns i nålarna på huden. Det går in genom huden på dina fingrar och rakt in i systemet. Och, tro mig, det här är inget du vill ha i ditt system.
Vi befinner oss i norra Philadelphia. Eller som poliserna själva kallar det:
Drogernas "Ground zero".
Drogerna här är billiga, men farliga.
I 20 år har tågrälsen i Kensington varit en tillflykt för missbrukare och hemlösa. Varje vecka hittas någon död vid spåren, i år räknar myndigheterna i staden med att över 1.000 personer kommer att förlora sina liv i överdoser.
Sen ryktet om det billiga heroinet spridit sig kommer människor från hela Philadelphia, från hela USA. Ibland från andra länder.
Polisen kallar det "heroin-turism". För många tar resan slut här.
– Drogerna som säljs här är billiga, men farliga. Människor blir beroende och stannar här nere tills vi en dag hittar dem liggandes i något av buskagen för att de tagit för mycket eller deras kropp slutat fungera, säger Ray Convery och fortsätter:
– Vi har en fantastisk drog, Narcan, som kan ge dem livet tillbaka. Men om vi inte ser dem så kan ingen hjälpa dem. De dör här nere och det kan gå dagar eller veckor innan deras nära och kära får veta vad som hänt.
FAKTA: Detta är opioider
Opioder är samlingsnamn för substanser med morfinliknande, smärtstillande, verkan.
Substanserna kan delas in i tre undergrupper; hel- och halvsyntetiska opioider, som metadon, tramadol och buprenorfin, och opiater där bland annat morfin och heroin ingår.
Opioider påverkar de system i hjärnan som hjälper oss hantera smärta och också förmedlar belöning och positiva upplevelser från mat, närhet och andra livsviktiga saker.
Opioider har en viktig funktion inom sjukvården och ger en lugnande, sövande, smärtstillande samt muskelavslappnande effekt.
Vid högre doser kan preparaten framkalla eufori. De kan också vara starkt beroendeframkallande.
Om de tas i alltför höga doser kan de slå ut andningsreflexen och leda till kvävning.
Motmedel som används vid en överdos är Naloxon.
Efter att Socialstyrelsen ändrat sina föreskrifter får opioidberoende numera behandlas med läkemedelsassisterad behandling.
Källor: Markus Heilig, Läkartidningen, FASS, Akademiska sjukhuset.
Skjulen ska bort
Ovanför den leriga kåkstaden under järnvägsbron pågår en vardag. Musik spelar från en liten mataffär. Efter 20 år har de boende tröttnat på att se misären förvärras utanför deras fönster, nu har myndigheterna bestämt sig för att drogerna ska bort.
Snart ska nålarna och speglarna städas bort, skjulen ska rivas och stängsel ska sättas upp runt järnvägsspåren.
– Människorna här i området är fantastiska. När vi städat upp här och satt upp stängsel runt spåren kan de komma ut och måla på dem, så att det här stället kan bli något som är vackert att titta på igen.
Polischef Ray Convery har en dröm.
Hans mål är att nästa generation som växer upp här ska få en annorlunda vardag, att Kensington ska bli vackert igen. Han låter sig inte nedslås av det faktum att många troligtvis kommer att fortsätta missbruka även om spåren spärras av, bara någon annanstans.
– Jag vet att drogerna kommer att fortsätta säljas på gatan. Men när de är här uppe är det lättare för oss att se dem. Om vi får upp dem i ljuset kanske det leder till att någon, om det så är en av hundra, bestämmer sig för att de har nått botten och söker hjälp.
Vid lekparken måste vi stanna
Tre av Ray Converys poliser visar oss runt. En av dem jämför stadsdelen med tv-serien "Walking dead", där döda människor går omkring på gatorna. Förut var det här ett område som blomstrade. Men i takt med att fabriksjobben försvunnit har arbetslösheten stigit.
Nu är många av fönstren på de övergivna husen igenbommade med plankor. Från gathörnen ropar langarna ut namnen på sina produkter. Droghandeln pågår helt öppet, precis som prostitutionen. Vid en lekpark måste poliserna kasta sig av sina cyklar.
En kvinna ligger orörlig på marken efter att ha tagit en överdos.
"Vart ska de ta vägen?"
Ingen vi möter tror att drogerna kommer att försvinna från Kensington för att man städar upp runt tågspåren. Restaurangägaren Gilbert Rivera har hållit till på hörnet av Indiana Avenue i 35 år - bara ett par hundra meter från en park med en skylt där någon ersatt ordet "Hope" med "Dope".
På dörren till restaurangen har han satt upp en egen skylt: "Drogfri zon".
– Människor bor under den där bron vid spåren. De är beroende av drogerna. Vart ska de ta vägen? Det som kommer att hända är att de kommer att komma ut här på gatorna istället.
LÄS MER: Experten: Detta är opioidepidemin i USA
Gilbert Rivera har svårt att få fram orden. För några år sen, säger han, satt människor på trappan utanför hans restaurang och njöt av en ledig stund på dagen. Så är det inte längre.
– Jag är här 17 timmar om dagen. Jag försöker hålla mitt hörn av gatan fint, jag försöker mota bort människor som är påverkade av droger för att mina kunder ska kunna känna sig trygga.
Måste vilja ha hjälp
De kan städa upp, de kan försöka minska efterfrågan på drogerna och gripa langare. Men både Ray Convery och de andra poliserna är överens om att det inte räcker.
Myndigheterna sätter sitt hopp till de socialtjänstarbetare och organisationer som står i frontlinjen för att ta emot människor som fastnat i ett missbruk – och är villiga att ta emot hjälp.
– Några kommer att ta hjälp, några kommer inte att göra det. Så är det med alla beroenden. Man måste nå botten, säger Ray Comney.
"Vi vill ha dig här"
Vid en sliten husfasad på Kensington Avenue står Chris Marshall. Han driver frivilligorganisationen och härbärget "Last stop sobriety". Det sitter ingen skylt på dörren.
Men alla som behöver vet vart det ligger.
Just i dag har avloppen i huset gått sönder. Det är inget problem eftersom det finns flera rörmokare bland dem som tillfälligt bor här medan de försöker bli rena från sitt drogmissbruk.
– Många ställen här omkring tar inte emot dig om du är påverkad. Här gör vi saker och ting lite annorlunda, vi hjälper dem som inte har någonstans att ta vägen. Om du bränt alla broar, saknar försäkring, inte har ID-kort – kom hit. Vi vill ha dig här, säger han och leder oss upp längst en brant trappa.
I den gamla lagerlokalen har de 12-stegsmöten, läser, kollar på film och äter middag tillsammans. På en madrass ligger en man som precis kommit in från gatan och vilar av sig ruset.
– Vi är en familj. Vi kom alla från samma områden, samma liv av att bara jaga efter nästa rus. Så det finns ett kamratskap här, det är något alldeles speciellt, säger Chris Marshall.
FAKTA: Opioidepidemin i USA
Mellan 2000 och 2014 dog över 500.000 personer i drogöverdoser i USA.
Enligt preliminära siffror dog mellan 59.000-65.000 personer under 2016.
Överdoser är idag den vanligaste dödsorsaken för amerikaner under 50 år.
Man räknar med att ungefär två tredjedelar av dödsfallen är till följd av överdoser av opioider - starka smärtstillande preparat, eller droger som heroin och fentanyl.
De senaste 15 åren har överdoser orsakade av opioider mer än fyrdubblats i USA.
Källor: Amerikanska hälsomyndigheten CDC, New York Times
Började med smärtstillande
För fem år sen kom han själv hit. Det som började med en växande dos smärtstillande piller för ryggsmärtor slutade i flera fängelsestraff, hemlöshet och behandlingshem. Men beroendet fanns kvar.
Samma dag som behandlingen tog slut sköt Chris Marshall sin första dos heroin.
– Första gången jag stack en nål i armen kändes det som att all kärlek jag någonsin skickat ut i den här världen kom tillbaka på en gång och gav mig en stor kram. Och jag ville känna mig så i resten av mitt liv.
"Jag ville inte vara normal"
Chris Marshall begick brott och skadade sina nära och kära, allt för att få tag på nästa dos. Han bodde vid järnvägsspåren, under en bro. Hela tiden pågick kampen inombords. Det är så han beskriver livet med heroinet.
– Jag ville inte bo under en bro, men jag kände mig trygg där. Jag visste vad jag kunde förvänta mig. Jag ville inte vara en normal person, det kändes för skrämmande att bli ren.
Han blir allvarlig.
– Lyssna, att vara sjuk av abstinens under en bro är fruktansvärt. Att vakna varje dag och begå brott, stjäla och skada människor, för att få tag på knark – inte för att du vill men för att det känns som du måste. Det är en hemsk plats att vara på.
Människor dör här till höger och vänster
Chris Marshall berättar om alla begravningarna. Just nu dör fler än någonsin, sen heroinet har börjat blandas ut med långt kraftfullare substanser. Som Fentanyl, eller Carfentanyl, ett medel som används för att söva elefanter.
– Det är så kraftfullt. En dos som är lika stor som ett riskorn räcker för att ta död på en människa. Och killarna på gatan är inga kemister – de blandar ihop grejerna med visitkort, utan våg eller någonting. Om du får den där dosen som innehåller ett riskorn extra är det över. Människor dör här till höger och vänster, jag har aldrig sett det såhär illa.
LÄS MER: Läkemedlen har dödat hundratusentals i USA
De som aldrig kommer tillbaka
Sen november har Chris Marshall förlorat 40 vänner i överdoser. Han pekar på marken. Just exakt där vi står är drogerna alltid 45 sekunder bort, säger han. För dem som kommer in här väntar det gamla livet precis utanför dörren.
Många av de som kliver ut kommer aldrig uppför trapporna igen.
– En av killarna som brukade fixa grejer här i huset, Franny, trodde att han bara kunde ta en till. Men han kom precis från behandling, så hans tolerans hade sjunkit. Den där sista dosen blev det sista han gjorde, han dog i förra veckan.
Chris Marshall blev nykter under sitt andra fängelsestraff, fick en sängplats i klubbhuset hos "Last stop sobriety" när han kom ut, och stannade kvar.
Idag äger han hela fastigheten. Här bor just nu 40 personer som försöker sluta knarka, den yngsta är 18 år.
Chris Marshall visar stolt runt i huset.
– Mitt liv är så fint. Jag har inte mycket pengar, men jag har självrespekt och just nu kan jag känna kärlek till mig själv. Människor känner mig som någon som hjälper andra i dag, inte som någon som skadar andra.
Den där sista dosen blev det sista han gjorde
Ute på den lilla gården finns en fiskdamm, ett gym och en utegrill. Varje fredag tänder de en lägereld och grillar tillsammans.
På en vägg hänger tre trasiga speglar. Precis som de som någon satt upp vid doktorns skjul nere vid järnvägsspåret, för att lättare kunna skjuta heroin i ådrorna på halsen.
Chris Marshall tittar på dem och ler.
– Det är lite roligt, det där. Killarna som bor här har hittat speglarna på någon soptipp och tagit med dem hit. De brukar kolla på dem samtidigt som de tränar. Jag tror att det är viktigt för dem att se sig själva i spegeln.
Reporter, Philadelphia
Fotograf, Philadelphia
Publicerad: 30 juli 2017 09.00