Vad gör man när barnlängtan bara växer, men inga lösningar fungerar? För Hillevi Hertz började längtan efter barn för 20 år sedan, men vägen dit blev lång. Till slut satte hon sig på ett flyg till Ryssland för att få behandling.

Vi sitter i Hillevi Hertz kök i ettan på Södermalm i Stockholm. Kaffet och bullarna är framdukade och Hillevi är förkyld men det är nog inte bara febern som gör att hennes ögon blir glansiga när vi pratar. Det märks att samtalsämnet berör. För under lång tid var hennes längtan efter att få bli mamma så stark att hon till och med såg det som ett svek när vännerna gifte sig och skaffade barn.

- Avundsjuk var jag, jag ville ju också ha det där som de hade. Ha någon som kom springande mot en och ropade mamma. Det ville jag också ha!

När Hillevi var 30 drabbades hon av en svår sjukdom och tillvaron vändes upp och ner. Efter behandling blev hon frisk men fick kämpa länge för att hitta tillbaks till sitt gamla jag. Tiden gick och eftersom hon inte träffade någon man blev tanken på barn satt på vänt.

Det satt långt inne men till slut bestämde sig Hillevi för att åka till en klinik i S:t Petersburg i Ryssland och få hjälp med att bli gravid. Då visste hon redan att kvalitén på hennes egna ägg var för dålig.

- När jag väl bestämde mig för att ge det en chans, den sorgen, den tyngden som släppte från mina axlar då, den var helt otrolig. Jag förstod att det var möjligt, jag kanske kunde få bli mamma! Då insåg jag ju också vilken otrolig sorg det här har varit som jag inte har pratat så mycket om. Jag har inte riktigt velat ta i den.

Skuld och skam

Ett 70-tal personer i olika åldrar, mest kvinnor men också en och annan man, har kommit till Strandvägen i Stockholm för att träffa fertilitetsspecialisterna från S:t Petersburg. Intresset är så stort att kliniken numera reser regelbundet till städer i Norden för att locka nya kunder. Chefen Olga Zaytseff håller föredrag och svarar på frågor.

- Många kvinnor känner skuld eller skam och vi ägnar mycket tid åt att prata om det. Kvinnan tror att det är hennes fel när det inte blir några barn. Det är en surrealistisk tanke att använda någon annans ägg för att skapa ett barn. Det tar tid att fatta ett sådant beslut, säger Olga Zaytseff.

Kliniken ligger mitt i vimlet på paradgatan Nevskij Prospekt i Rysslands näst största stad S:t Petersburg. Förra året sökte närmare 500 svenska kvinnor hjälp här. Inte alla påbörjar en behandling men efterfrågan växer.

Ett 30-tal personer jobbar på kliniken, nästan alla är kvinnor. Lokalerna är ljusa och skoskydden är på plats i väntrummet. Det ser ut som vilken svensk klinik som helst.

När vi sätter oss ner för en intervju berättar chefen Olga Zaytseff att en behandling med äggdonation kan kosta uppemot 220 000 kronor. En behandling med dubbeldonation, det vill säga med både donerade ägg och spermier, kan kosta uppemot 120 000 kronor. Men säger hon, i paketen ingår en barngaranti: Om det inte blir några barn efter ett visst antal försök får man en del av pengarna tillbaka.

- Men oftast blir det barn efter två försök, säger Olga Zaytseff.

En anställd visar oss klinikens donatordatabas där runt 200 ryska kvinnor är listade. De är anonyma men det finns bilder på donatorerna som barn så att patienten ska kunna välja någon som liknar henne själv. Alla som vill donera sina ägg får svara på 150 frågor om sig själva, allt för att underlätta valet. För donationen får de runt 10 000 kronor.

Behandlingarna sker en trappa ner. Här finns operationssalar, laboratorium och en äggbank där 50 000 ägg och embryon är nedfrysta med hjälp av kryoteknik.

Vi får vara med i operationssalen när en kvinna ska donera sina ägg. Hon är nedsövd under ingreppet och alla är djupt fokuserade, men det hela är över på 25 minuter. Då har läkaren Elena Lapina plockat ut äggen och hon är mycket nöjd.

Själva befruktningen sker i labbet bredvid.

Något senare gör Elena Lapina en embryoinsättning på en patient. Här är kvinnan vaken och kan följa proceduren på en bildskärm. Efteråt tittar alla tillsammans på ultraljudsbilderna. Stämningen är glad, nästan fnissig och det känns märkvärdigt att få vara med.

- Jag älskar mitt jobb, utbrister Elena Lapina.

"Jag är inte ensam längre"

Det finns liknande kliniker i andra länder dit svenskar söker sig för att få barn. I Sverige är äggdonation bara tillåtet för kvinnor under 40, och väntetiden är lång. Sedan det blev tillåtet med assisterad befruktning också för ensamstående kvinnor har köerna blivit ännu längre. Och de som behöver både donerade ägg och spermier måste söka sig utomlands, även om det föreslås bli lagligt i Sverige.

För Hillevi, som skulle fylla 44 år när hon bestämde sig för att åka till Ryssland, så fanns ingen chans att få hjälp i Sverige.

I Ryssland kan kvinnor under 51 år få både ägg och spermier donerade.

- Jag vet exakt på klockslaget när jag blev gravid. Först visade de en bild av min livmoder att det är tomt, på nästa bild ligger det nu två prickar här. Och jag kommer ihåg att jag fikade efteråt och tänkte: Jag är inte ensam längre!

Hillevi Hertz tvillingtjejer Elin och Lisa fyller snart tre år. Hon satte in två embryon i S:t Petersburg och fick två barn på första försöket. Att hon inte har någon genetisk koppling till barnen spelar ingen som helst roll, säger hon.

- Det här är det mest fantastiska jag har gjort, faktiskt. Det är nog den bästa presenten jag har gett mig själv. Bara känslan när de springer emot mig och ropar mamma, det är helt fantastiskt! Så ja, jag kan inte känna att det skulle vara någon annans barn. Det är mina tjejer!

TV: Se hela programmet i Korrespondenterna på SVT Play

Anna-Maja Persson

Reporter, S:t Petersburg

Pelle Wickman, Lars Lyrefelt, Vadim Simakov och Vladimir Kovesjnikov

Fotografer

Ida Linde

Videoreporter

Anna H Svensson

Webbreporter

Publicerad: 25 mars 2018 10.00

Uppdaterad: 25 mars 2018 10.11