special

Téa, 16, är inlåst när vi träffar henne.

Hon är ett av 1 100 barn som årligen tvångsplaceras på något av statens särskilda ungdomshem.

Hur kunde det bli så här?

Téa är bara tio år och självmedicinerar med alkohol. En dag ställer hon sig på ett järnvägsspår och väntar.

När Téa är 11 år blir hon för första gången omhändertagen och placeras i ett familjehem. Där ska hon få rutiner och en normal uppväxt, är tanken.

Hennes flera hundra sidor långa journal visar att det inte blir så. Istället slussas hon runt till familjehem, HVB-hem och Sis-hem över hela landet.

Téa är 13 år när hon blir inlåst på Sis-hemmet Björkbacken i Göteborg, ett hem som nyligen tvingades stänga efter upprepade larm om missförhållanden.

Där får hon träffa psykologen Olof Risberg. Enligt honom är institutionen en “oacceptabel vårdform” som förvärrar Téas problem.

Psykologen vill att Téa istället placeras i ett förstärkt familjehem med en ständigt närvarande vuxen.

För första gången på flera år verkar Téa må bra.

Men i november 2018 händer något som omkullkastar allt – en skolkamrat utsätter henne för sexuella övergrepp.

Efter övergreppet rasar Téas tillvaro. Hon återfaller i missbruk och rymmer. Socialtjänsten placerar henne därför på nya Sis-hem.

Hon hamnar på Lövsta som stängs efter larm om att personal bland annat sålt droger i utbyte mot sex med ungdomarna.

Téa säger att hon var en av flickorna som utnyttjades.

På Sis-hemmet Brättegården eskalerar det ytterligare. Téa har fortfarande problem med missbruk och trots inlåsningen både köper och säljer hon droger.

Téa hamnar i våldsamma gräl med personalen och döms för hot mot tjänsteman.

Det är mars 2021 när vi besöker Téa på Sis-hemmet Arnhem utanför Falköping. Egentligen är det en akutplats där unga flickor slussas vidare efter fem veckor.

Téa har då varit här i över sex månader.

Institutionschefen Johan Feldtmann tycker att socialtjänsten ofta låter unga vara kvar i tvångsvård längre än nödvändigt, som ett slags “förvar”.

Efter att ha vuxit upp på statens olika institutioner anser Téa att hon inte alls fått vård för sitt missbruk.

Socialtjänsten i Säter, som ansvarar för Téas placeringar och vårdplan, vill inte svara på frågor om Téa på grund av sekretess.

Kommunen skriver i ett generellt svar att man ansvarar för ungdomens vårdbehov – förutom när de är placerade på Sis.