I Valun får alltså deltagarna svara på vilket eller vilka partier de vill se i regeringen. De kan välja ett eller flera partier. Låt oss använda undersökningen vid valet 2014 för att lära dig tolka graferna som kommer. Då svarade till exempel 48 procent av de tillfrågade att de ville ha med Socialdemokraterna i regeringen, antingen själva eller tillsammans med andra. För Moderaterna var motsvarande siffra 40 procent.

Vi kan också se vilka partier som väljarna skulle föredra att se i en gemensam regering. Ju fler som uppgett att de vill se två partier tillsammans desto starkare (och tjockare) är banden mellan dem. Det tjocka bandet betyder att fler än tio procent av alla som svarade i Valun uppgett att de vill se de båda partierna i gemensam regering.

De något smalare banden betyder att mellan fem och tio procent av de tillfrågade tycker att partierna skulle ingå i regering tillsammans...

...och de smalaste banden innebär att mellan noll och fem procent av de svarande i Valun vill se partierna i regering tillsammans.

Varför är då partierna placerade där de är? Jo, varje partis placering beror på hur många väljare som sagt att de vill se partiet i regering med var och ett av de andra partierna. Vi tar FI som exempel: FI ligger nära V eftersom många av Valu-deltagarna som ville se FI i regeringen också ville se V i regeringen. Alltså dras de två partierna mot varandra.

Däremot så ville väldigt få av de som ville se FI i regeringen också ha KD med i regeringen (och tvärt om). Därför trycks de båda partierna bort ifrån varandra.

FI och de andra partierna får alltså sin placering genom en simulering av alla krafter som drar och trycker mellan alla partier – allt baserat på hur många som sagt att de vill se de olika partierna regera tillsammans. Du kan prova att dra i ett parti med musen eller fingret för att se hur krafterna verkar.

Nu vet du allt du behöver veta för att börja resan genom hur det politiska landskapet har formats om de senaste fem valen.

Vi börjar vid valet 2002...

Det gamla landskapet

År 2002 ligger partierna relativt jämnt utplacerade i det politiska landskapet, med Vänsterpartiet och Moderaterna på motsatta poler. Socialdemokraterna har ensamt suttit på regeringsmakten i åtta år, varav de senaste sex med Göran Persson vid rodret.

Persson nobbar MP

Trots att många väljare vid tidpunkten för valet var positiva till idén om en rödgrön regering så var tanken att regera tillsammans med Miljöpartiet främmande för Göran Persson.

Samarbete över blocken?

Inför valet höjs vissa röster för ett blocköverskridande samarbete, även inifrån Socialdemokraterna.

C-ledaren ryter ifrån

Både Centerpartiet och Liberalerna (då Folkpartiet) öppnar också till en början för att samarbeta med Socialdemokraterna på vissa områden, men idén om att sitta i regering med partiet ratas. Väljarna är tveksamma till idén, Maud Olofsson ger klara besked.

Närmast mellan blocken: S, L och C

På valdagen uppger drygt fem procent av väljarna i SVT:s Vallokalsundersökning att de vill se S i regering tillsammans med L och/eller C.

Valet 2002: Socialdemokraterna styr själva

Socialdemokraterna kan själva bilda regering vilket också motsvarar vad en majoritet av de tillfrågade i Vallokalsundersökningen vill se.

Aliansen bildas

2004 samlas de borgerliga ledarna hemma hos dåvarande C-ledaren Maud Olofsson för att presentera "Allians för Sverige" – en enad borgerlig front inför valet.

Alliansen en egen ö

Vid valet 2006 ses också en tydlig förskjutning där den nybildade Alliansen bildar ett tätt sammansvetsat kluster, och avståndet till S och MP växer jämfört med valet 2002.

M och C populärare i Alliansen

Andelen väljare som vill se Moderaterna och Centerpartiet i regeringställning ökar kraftigt jämfört med 2002. M ökar från 28 till 45 procent och C ökar från 26 till 36. För L och KD är trenden inte lika tydlig.

Alliansen vinner valet och landet får sin första moderata statsminister sedan 1994.

Vänsterpartiet mer isolerat

Även om det finns önskningar från väljarna att se V regera tillsammans med både MP och S så är avståndet mellan partierna längre än 2002. Avståndet mellan Alliansen och V blir också påtagligt större.

SD börjar synas, möts av skepsis

Under valrörelsen 2010 gör Sverigedemokraterna på allvar entré i det politiska landskapet. Partiet, med dess invandringskritiska budskap och dess historiska kopplingar till högerextrema rörelser, ses med stor misstänksamhet av de övriga partierna, som varnar väljarna för att ge SD plats i riksdagen.

Få vill se SD i en regering

Sverigedemokraterna bildar i det här läget en isolerad ö. Medan alla de andra partierna har stöd av en fjärdedel eller fler av de tillfrågade i Valu 2010 när det kommer till att sitta i regering, så har Sverigedemokraterna bara stöd av 6 procent – ungefär lika stor andel som också röstar på partiet i valet.

De etablerade partierna kommer närmare varandra, MP populärast sammarbetspartner för de borgerliga partierna

Sverigedemokraternas inträde innebär att det blir svårare att skapa stabila regeringar, eftersom SD kan bli vågmästare om inget block får en egen majoritet. Därför öppnar Miljöpartiet före valet upp för ett samarbete med Centern eller Liberalerna om det inte finns ett tydligt regeringsalternativ efter valet.

MP ligger nära M, L och C.

Reinfeldt: Det kommer inte bli enklare att regera Sverige

Den moderata statsministern Fredrik Reinfeldt håller fast vid Alliansen som regering, något samarbete med andra partier är inte aktuellt.

Efter valet 2010 fortsätter Alliansregeringen sin andra mandatperiod.

Fler kan tänka sig SD i regeringen, men partiet är fortfarande isolerat

Sverigedemokraternas framgångar i opinionen fortsätter och det blir svårare för de rödgröna och Allianspartierna att stänga ute partiet från inflytande. Inför valet 2014 öppnas också dörrar försiktigt på glänt till SD på vissa håll i den lokala politiken.

I Valun 2014 uppger fler personer än tidigare att de vill se SD i regeringen tillsammans med andra partier. Sverigedemokraterna kommer märkbart närmare Allianspartierna – särskilt Moderaterna.

Rosa vindar för FI in i EU-parlamentet

Feministiskt initiativ, ledda av tidigare V-ledaren Gudrun Schyman, har medvind i opinionen inför "supervalåret" 2014. Partiet gör ett framgångsrikt EU-val och får en representant i Europaparlamentet.

Även om stödet för FI inte kan mäta sig med riksdagspartierna så är partiet relativt populärt bland rödgröna väljare.

Förhoppningen om att kunna rida på framgångsvågen ända in in i riksdagen förblir dock en förhoppning för FI, som inte klarar sig över riksdagsspärren.

Fler väljare önskar blocköverskridande samarbete

Alliansen, som nu suttit två mandatperioder i regeringsställning, är fortsatt enade i ambitionen att styra vidare som ett gemensamt borgerligt alternativ. Men med ett allt större Sverigedemokraterna blir utsikterna för att bilda en stark regering sämre och i Valun 2014 ökar återigen stödet för en regering över blockgränsen.

Det blir till slut Socialdemokraterna och Miljöpartiet som med stöd av V blir största minoritet och kan bilda regering.

Det nya politiska landskapet

Så här ser alltså det nya politiska landskapet ut, baserat på svaren i 2018 års vallokalsundersökning.

Det nya landskapet skiljer sig på flera sätt från de tidigare valen. Inga tydliga grupperingar framkommer, istället är alla partier på en rad och avståndet mellan ett parti och nästa i raden är jämnare än tidigare år.

För att tydligare kunna urskilja banden mellan partierna så sprider vi ut partierna något.

Liberal rörelse mot mitten

Centerpartiet och Liberalerna, som vid tidigare val bildat en tydlig grupp med sina Allianskollegor, hamnar nu i mitten. Särskilt Centerpartiet närmar sig Socialdemokraterna, och för första gången vill fler än tio procent av alla tillfrågade i Valun se en regering där både S och C ingår.

MP inte längre i mitten

Miljöpartiet, som ofta legat mellan S och Allianspartierna, hamnar nu mellan S och V. Partiet har fortfarande relativt starka band till de övriga rödgröna partierna och till de borgerliga mittenpartierna L och C, men avståndet är långt till de övriga Allianspartierna och SD.

SD skördar framgångar

Sverigedemokraternas vandring från det politiska landskapets utmarker har nu lett dem, om inte till centrum, så i alla fall till samma breddgrad som de andra riksdagspartierna.

Rekordmånga uppger i Valun att de vill se SD i regeringen och för första gången är de som vill se SD i regeringen fler än de som vill se en regering med MP eller V.