special

Hon tvekar en kort stund. Men till slut tar hon upp den röda sjalen. Sedan hon kom till Sverige för ett år sedan har hon inte behövt täcka håret.

Hon drar sjalen över hjässan.

– Man måste också se till att halsen och bröstet är täckt, säger hon och visar med hela handen.

Hon stirrar rakt framför sig och möter sin egen blick i spegelbilden.

– Jag gillar inte att se mig själv så här.

Mars månad i Teheran brukar gå i vårens alla tecken och förra året var inget undantag.

Elmira Ansari promenerade hem genom en park. Det var runt lunchtid och solen värmde.

Just denna dag hade börjat precis som vilken annan. Men den var allt annat än vanlig.

Inspirerad av de senaste månadernas protester, där flera kvinnor i Iran hade publicerat videor på sig själva utan slöja – drog Elmira Ansari ner sjalen från sitt huvud och tog upp mobilen.

"Jag ser till att du stenas till döds!"

– Jag var livrädd när jag kom hem. Rädd för att de skulle föra bort mig, fängsla mig och ta ifrån mig min dotter. Till och med nu när vi sitter här och pratar med varandra kommer de tankarna tillbaka, säger Elmira Ansari som nu befinner sig i västra Sverige.

Hennes video blev viral. Den spreds bortom Irans gränser och har hittills över en miljon visningar på olika sociala medier-konton.

– Jag hade självklart funderat över riskerna, men trodde aldrig att alla broar skulle kunna raseras så här på ett ögonblick. Hela mitt liv har vänts upp och ner, säger Elmira Ansari.

Dagarna efter att videon publicerats på Facebookgruppen My Stealthy Freedoms konton överöstes Elmira Ansari med sms och samtal.

Responsen var för det mesta positiv, men vissa hade vänt henne ryggen – av både rädsla och förakt. I synnerhet föräldrar i dotterns klass.

"En skrev: Jag vill inte att min dotter ska gå i samma klass som din."

Elmira Ansari föddes mitt under den iranska revolutionen 1979. Landet genomgick då en av de största samhälleliga förändringarna som senare ledde till att den islamiska republiken bildades.

Det nya statsskicket innebar att inför iransk lag, är en kvinna inte likvärdig en man. En av många begränsningar är att kvinnor över nio år måste täcka håret när de vistas utanför hemmet.

"Med slöjan vill man kontrollera kvinnor."

När 2017 gick mot 2018 bröt de största protesterna på flera decennier ut i Iran. Missnöjet mot den fallande ekonomin och den stigande arbetslösheten kokade. Slagorden mot regimen ekade över hela landet.

Och mitt i allt det här, på Revolutionsgatan i Teheran, ställde sig Vida Movahed på ett elskåp. Då helt okänd för världen.

Bilden på henne i sitt otäckta korpsvarta hår spreds som en löpeld.

När det senare blev känt att hon hade gripits började fler och fler, både män och kvinnor, protestera på samma sätt.

Alltsammans spreds under parollen Revolutionsgatans flickor och blev starten på en rörelse som lever kvar än i dag.

– Jag gjorde det för min dotter. Vi har alla gjort det här för våra döttrars framtid. Om vi inte tar något steg nu kommer ingenting att förändras i lagstiftningen, säger Elmira Ansari.

Under årets lopp har flera kvinnor gripits och blivit bestraffade i Iran på grund av det här.

De flesta har släppts mot borgen men det finns de som fått fängelsestraff. Allra senast frontfiguren Vida Movahed. Hon fick ett års fängelse.

– Det här ses som en kritik mot regimen. Det finns rapporter som säger att det också anses mana till upplopp, säger Elmira Ansaris advokat, Reza Ghasemi.

Flera av de som protesterat mot slöjan har liksom Elmira Ansari valt att lämna Iran sedan deras inspelade protester – av rädsla för konsekvenserna.

– Att ta av sig slöjan offentligt leder till att kvinnan stigmatiseras. Dessa kvinnor riskerar hot från såväl myndigheterna som delar av befolkningen, säger Reza Ghasemi.

"Fängelse i Iran innebär själslig, psykisk och fysisk tortyr."

Ovissheten om vad som komma skall har varit outhärdlig vid tillfällen, berättar Elmira Ansari. Händelsen var både skrämmande och ledde till att hela hennes liv kastades om.

Men nu i efterhand är det ingenting hon ångrar, säger hon. Tvärtom - hon känner sig stolt.

"Till slut säger man: Hur länge till ska det här pågå?"

En typisk regnig och molnig vårdag i Sverige satte sig Elmira Ansari och hennes nioåriga dotter Arnika på en snabbmatsrestaurang.

Dagen skulle gå till ärenden, men första stoppet blev trots det en matpaus. Arnika hade insisterat.

De hade bara varit här i ett par månader. Mycket var fortfarande främmande, och nytt.

En man vid bordet intill dem reste sig upp och kom fram till Elmira Ansari. Han hade känt igen henne från den spridda videon.

– Han frågade om jag var en av Revolutionsgatans flickor. När jag nickade, tackade han mig för mitt mod och hyllade det jag hade gjort. Det gjorde mig otroligt glad, säger Elmira Ansari.

"Jag önskar att alla kvinnor ska få uppleva frihet."