Hon tackar honom för sitt liv

Reportaget om årets Nobelpris i medicin finns att se i SVT Play

Cancern hade spridit sig till levern och Britta Fortson fick veta att hon bara hade ett halvår kvar att leva. Därför tvekade hon aldrig när läkarna erbjöd henne en helt ny behandlingsform. SVT var med när Britta mötte James Allison, forskaren som gjorde upptäckten bakom den behandling som räddade hennes liv. I år belönas han med Nobels medicinpris.

Britta Fortson var 18 år när hon började se suddigt. "Glasögon", tänkte hon och besökte ögonläkaren.

Men det visade sig vara en ovanlig cancerform, ögonmelanom, och omedelbart sattes strålbehandling in. Själv tyckte Britta att hon kom billigt undan när cancern försvann och hon "bara" förlorade synen.

Hon gick ut college, påbörjade en karriär som operasångerska och fick barn. Det skulle dröja 23 år innan kallduschen kom.

Cancern var tillbaka. Nu hade den spridit sig och levern var fylld av metastaser.

– Det kändes som allt jag levt för och allt jag oroat mig för tidigare var bortkastad tid. Nu ville jag till varje pris överleva. Barnen var bara 10 och 13 år, de behövde mig. 

Vi möter Britta i Houston, Texas. Hon är på återbesök hos sin läkare vid MD Anderson, ett av världens största cancersjukhus. Visste man inte vad hon gått igenom skulle man aldrig gissa det – hon är ung och strålar av välmående. Bara för några veckor sedan sprang hon ett av sina många maratonlopp och ett smittande skratt är aldrig långt borta.

Men faktum är att Britta lever på övertid.

Den cancer hon hade gick varken att stråla eller operera bort, så läkarna hemma i Jacksonville, Florida, gav henne inte mycket hopp. Britta letade desperat efter andra behandlingsmöjligheter och det var då hon kom i kontakt med MD Anderson.

Få kroppen att själv övervinna cancern

Här behandlar man märkligt nog faktiskt cancern genom att ignorera den. I stället för att fokusera på cancercellerna riktar man blicken mot det egna immunsystemet – vad är det som hindrar det från att agera?

Egentligen är tanken att försöka förmå kroppen att själv övervinna cancer långt ifrån ny. Redan i slutet av 1800-talet testade läkare att stimulera immunsystemet med bakterier och olika former av vaccin för att få det att attackera cancerceller, men ingen lyckades något vidare. Cancer är en komplex sjukdom och det här verkade inte vara en framkomlig väg.

Immunceller i fokus

Så det var inte så konstigt att omvärlden reagerade med skepsis när James Allison från Texas, som ju var expert på immunsystemet och inte cancerforskare, hävdade att han kunde bota cancer genom att få kroppens egna immunceller att agera.

Gasa och bromsa

Kroppens immunsystem har både gaspedaler och bromsar, alltså det finns mekanismer som både kan trigga igång och bromsa upp vårt immunsvar.

Immunsystemets soldater, T-cellerna, känner igen fienden genom receptorer som binder sig på främlingens yta. När en inkräktare upptäcks startar kroppens motattack. Hela processen styrs sedan av en interaktion mellan bromsar och gaspedaler.

Allison hade en helt unik idé om på vilket sätt man kunde använda sig av den kunskapen. När världens övriga forskare förhöll sig till gaspedalerna och bromsarna i relation till sjukdomar i immunsystemet som reumatism, ville Allison använda dem i kampen mot cancer.

Han var särskilt intresserad av ett protein som kallades CTLA-4 och som fungerade som en sorts immunbroms. Det höll tillbaka T-cellerna, eller immun-soldaterna om man så vill.

Nu ville James Allison pröva att slå ut bromsen och på så sätt släppa kroppens egna krafter fria. Då borde T-cellerna kunna övervinna cancern, menade han.

Han bad en av sina medarbetare att blockera CTLA-4 hos möss som hade cancer för att se vad som skulle hända. Resultatet var sensationellt: cancertumörerna försvann helt.

"Hittat något helt unikt"

James Allison minns känslorna på laboratoriet den där julen 1994 mycket väl:

– Min assistent rapporterade de oväntat bra resultaten, men ville åka hem över julen. Så jag gjorde om experimentet och övervakade själv vad som skulle ske. Först verkade inget hända – tumörerna fortsatte att växa – men så slutade de och försvann sedan helt. Då visste jag att vi hittat något helt unikt.

Men entusiasmen på laboratoriet lade sig snabbt. Fortfarande är James Allison bitter när han berättar om hur omvärlden tog emot hans resultat.

– Jag försökte visa på mina data, men det var som att människor inte kunde få in i sina huvuden att man faktiskt kan behandla cancer utan att fokusera på själva cancern. De behandlade mig som om jag höll på med voodo.

En udda fågel i forskarvärlden

Kanske bidrog James Allisons något "udda" stil också till att andra, mer traditionella forskare, länge var skeptiska. Han är långhårig, spelar i flera bluesband och visar oss entusiastiskt sina munspel. Medarbetarna på laboratoriet berättar om en annorlunda chef som gärna låter många röster höras och som trivs med att arbeta i grupp, där den bästa idéen vinner.

Japanskt alternativ

James Allison delar årets medicinpris med den japanske forskaren Tasuku Honjo. SVT besöker honom i hans stora laboratorium vid Kyotouniversitetet. Det var här, något senare än sin amerikanska kollega, som Honjo kunde visa på att han hittat en annan T-cellsbroms med ungefär samma funktion, PD-1.

Då började också omvärldens attityder sakta ändras. Ändå dröjde det flera år innan någon läkemedelstillverkare ville satsa på någon av de nya medicinerna, men när de väl gjorde det blev succén desto större.

I dag är både Honjos medicin Opdivo och Allisons medicin Yervoy internationella bästsäljare. I Sverige behandlas 100 patienter om året med Allisons medicin och 600 i månaden med Honjos. Den senare har nämligen visat sig vara både effektiv för fler cancerformer och dessutom ha färre biverkningar.

Cancern krympte bort

Amerikanska Britta Fortson behandlades med en kombination av de båda läkemedlen och resultatet var häpnadsväckande. Cancern krympte sakta bort och vid en undersökning av levern visade det sig att metastaserna där var helt borta.

Tyvärr är alla drabbade inte lika lyckosamma som Britta. Visserligen är Opdivo i dag godkänt för sex olika tumörtyper, bland annat melanom och klassiskt Hodgkins lymfom, men många uppvisar ingen reaktion alls när de provar medicinerna. De verkar fungera bäst när cancern muterat snabbt och avviker mycket från de egna cellerna.

En annan grupp cancerpatienter får så svåra biverkningar av medicinerna att de tvingas avbryta behandlingen, eftersom T-celler som släpps fria kan ställa till stor skada i kroppen.

Bestående effekt

Men när behandlingen fungerar slår den alltså ut de allra svåraste cancerformerna och det verkar som att effekterna sitter i länge. Fortfarande tio år efter behandling är de flesta som svarat på behandlingen cancerfria. Allra bäst effekter har man uppnått genom kombinationer med de båda läkemedlen och andra cancerterapier. Flera hundra forskningsstudier pågår nu runt om i världen, där man försöker få den här typen av immunstimulerande behandling att hjälpa fler och ge lindrigare biverkningar.

Båda forskarna bakom upptäckterna är i dag mycket respekterade och nobelpriset i medicin 2018 är bara det senaste i en lång rad utmärkelser.

För Tasuku Honjo, som trots att han hunnit bli 76 år gammal fortfarande arbetar mer än heltid, är nobelprispengarna bara en droppe i havet. Hans upptäckt har redan gjort honom stenrik, eftersom han till skillnad från James Allison fortfarande äger patentet.

Visserligen älskar Tasuku Honju goda middagar och golfresor, men det är inte till den sortens aktiviteter hans förmögenhet kommer att gå. I stället sätter han med sina prispengar och framtida royalities från medicinen upp en fond för unga forskare vi Kyotouniversitet i Japan.

Just nu firas det rejält både på Honjos universitet i Kyoto och på cancerforskningssjukhuset MD Anderson i Texas, där James Allison arbetar. Men frågan är om inte de båda nobelpristagarna själva egentligen glädjer sig allra mest åt något annat.

Tacksamhet från hela världen

Medicinerna baserade på deras upptäckter räddar liv runt hela jordklotet och det börjar bli allt vanligare att överlevarna hör av sig till dem och tackar. För James Allison, som själv såg sin mor dö i cancer som tioåring är det oerhört känslosamt. Han har lika svårt att hålla tillbaka tårarna varje gång han möter en patient.

Reportaget om årets Nobelpris i medicin finns att se i SVT Play

Malin Attefall

Reporter, USA

Per Anders Brolin och Mats Jonstam

Fotografer, USA

Tobba Johansson

Grafik

Johan Juhlin

Webbproduktion